Heroine
Heroine, åh min Heroine.
Vart ska du fly när allt faller ner, när verkligheten verkligen blir sann.
Heroine, dina tysta steg hörs inte längre, inte på mils avstånd.
Vart ska du fly när min saknad äntligen hinner ifatt dig?
Ingenstans.
Det var längesedan du valde att stänga dörren, eller var det igår? Jag tycks inte längre minnas.
Det var längesedan du såg på mig med de där ögonen, som om du plötsligt blivit förblindad.
Dina ord tycks fortfarande eka, och vart ska de ta vägen?
Ingenstans, de finns för alltid kvar i mitt huvud.
Ett svagt minne, av alla höstlöv var du det vackraste.
Jag fick chansen att se vad ingen annan fick, din sanna skönhet.
Så många ord, ett av dem var säkert sant men i slutändan blev dina ord lögner innan de ens hunnit lämna dina läppar.
Varma händer, varsamma smekningar. Det var dina händer men inte min kropp.
Det var ett misstag, ännu en lögn, det finns inga misstag.
Vart ska jag fly när du äntligen kommer tillbaka, med sorgfulla ögon och en kropp av skam.
Ingenstans, jag har slutat fly för längesedan.
Dina händer kommer att nudda mitt hjärta medan dina fingrar är fulla av gift.
Heroine, åh Heroine.
Du har stulit mina andetag ännu en gång.