Laddar inför veckan

Försöker verkligen ständigt intala mig själv att jag ska klara dethär, jag ska nå mitt mål; att bli mig själv och den jag faktiskt är. I stort sett sen jag var 6 år har vågen bara stigit och stigit, hjärnspökena har tagit över mitt liv och lett mig in i djup deppression.
Jag har flertal gånger försökt överrösta spökena som ständigt berättar för mig hur värdelös jag är för att jag är fet och pojkar har sedan jag varit liten berättat för mig hur jävla äcklig jag är och alltid valt att pussa på min bästavän, mina fiender och mina vänner.

Jag har ALLTID skämts för hur jag ser ut, jag har skämts något fördjävligt över hur jag ser ut och gått in på flera olika självdestruktiva metoder för att orka leva med mig själv men då samtidigt bygger jag min egna grav.

Jag är i ständigt behov över att få bekräftelse från alla håll. Jag har klätt mig på extrema sätt och bytt hårfärg minst 100 ggr bara för att täcka det jag inte vill att andra ska se, mig.

När folk tänker och pratar om mig är det om hur stentuff jag är och hur jävla stark jag är som gått igenom det jag gått igenom, men INGEN av dessa personer ser eller egentligen känner just MIG.

Jag har ALDRIG velat vara stark, jag har aldrig VELAT behöva vara stark, ALDRIG.

Ständigt när mina föräldrar sedan jag var jätteliten tvingat mig på möten i hopp om att hjälpa mig så sitter jag och manipulerar psykolog efter psykolog, kurator efter kurator.

Jag är så jävla duktig på att manipulera folk att de inte ens vet vem jag är, INGEN.
Jag har varit så upptagen med att leva mig in i rollen som den bekymmerslösa Elin som är tuff och cool och ALLTID stark, men när man väl ser in i min själ så finns det ingenting där.

JAG TÄNKER FAN INTE TÅLA DET HÄR MER. HUR FAN KAN MAN VILJA MOBBA SIG SJÄLV PÅ DET SÄTTET SOM JAG ALLTID GJORT?!
DET ÄR FAN FKN SLUT NU, DETTA SKA INTE FÅ FORTSÄTTA.
NU TAR JAG FAN TAG I MITT NYA LIV OCH BLIR DEN JAG FAKTISKT ÄR, JAG SKA FAN KLARA DET.

Jag behövde bara skriva av mig. sry nt sry