Om att tappa hoppet om mänskligheten då och då.

Hej.
Jag känner lite för att mörda just nu.
Jag har fått en ny lärare. Den gamla vi hade i klassen var ett shithead. Antalet ungar som har gett upp helt om att klara grundskolan, och en del gråter pågrund av honom varje dag, är högt, och han är bara så förbannat elak. Han favoriserar och är bara ett as av rang. Han ligger högt upp på min och, väldigt många andras shitlist. Och vår rektor har sagt och lovat att han inte ska arbeta mer på skolan. Men, nu är han tillbaka, och ska "hjälpa" den nya läraren. Och jag fattar inte, flerar människor, tjejer och killar, har gått till rektorns kontor och tjutit, pga den har karln. En kille fick svavelsyra i sina ögon och denna läraren brydde sig inte. Han hade liksom tur som slapp bli blind.
Fan, jag vet att om han står där på måndag i klassrummet kommer i alla fall jag bli våldsam eller börja tjuta, för han har sabbat mitt och andras liv så in i H-E. En del har liksom gett upp allt hopp om att någonsin klara grundskolan. Rektorn borde ju liksom fatta vinken om att den här mannen inte ska undervisa. Han har liksom gjort så många så ledsna.
Jag avskyr min skola, min rektor och denna specifika lärare. / Drizzle