Discofittans blogg



Tjej, 29 år. Bor i Åkersberga, Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: 9 januari kl. 23:50

Discofittan

Senaste inläggen

Ensam på alla olika sätt
16 juli 2022 kl. 21:02
Knocked Loose
29 juni 2022 kl. 19:09
Olyckligt kär
2 juni 2022 kl. 17:03
Döendes typ
6 oktober 2021 kl. 22:30
Respektlöst
19 februari 2021 kl. 17:48
livet </3
16 februari 2021 kl. 12:40
singellivet
23 januari 2021 kl. 19:51
Why are men like this?
3 oktober 2020 kl. 19:44
Pablo Roberto
17 maj 2020 kl. 22:07
sådan där ångest igen
16 maj 2020 kl. 22:18
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Melissa Civilstatus: Singel
Läggning: Straight
Intresse: Äta
Bor: I skogen
Politik: Vänster
Dricker: Te
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2012-10-16

Ensam på alla olika sätt

Det har varit en bergochdalbana nu de senaste veckorna. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
Men ja, jag gick på festival helt själv. Dessutom var det min första festival någonsin. Jag har nog aldrig varit så jävla lost. Bara står där i ett hörn. Vart finns maten? Vart är toaletterna? Vart är scenerna? Kändes lite skumt att inte hänga med någon i väntan på att något band skulle spela eller inte ha någon att äta med när man ska käka osv. Men det gick bra.
Det var faktiskt några som pratade med mig men eftersom alla vill olika saker så skildes jag från alla ganska snabbt. Man vill se olika band, någon vill äta, någon vill köpa merch, någon vill lyssna på en intervju osv. Men generellt hade jag en fantastiskt bra upplevelse. Jag fick hänga med ett av banden och deras kompisar ut på krogen sen efter festivalen. Sjukt kul.

Sen har jag bara haft ett sådant jävla behov av närhet och bara vanligt socialt umgänge efter detta. Men inte orkat lämna lägenheten. Det är liksom påfrestande att åka och träffa någon man inte känner just för att man inte vet vad man ska förvänta sig. Så då är det lättare att bara vara hemma. Jag orkar liksom inte boka hundvakt och åka en timme från mitt hem för att möta upp någon jag snackat lite löst med på någon dejtingapp. Även om jag vet att det säkert kommer bli kul. Men det är så stor risk att det skiter sig för ah, de flesta verkar inte tycka jag är så intressant om jag inte har sex med dom så då blir det liksom waste of time för mig. Jag menar inte att alla bara vill ha sex, jag menar att min personlighet verkar vara lite svår att typ hantera för de flesta så jag blir liksom inte attraktiv som någon man bara hänger med tror jag.

Sen har jag så ont i hjärtat. Men jag fortsätter träffa honom. Även om det händer så sällan. Vi är bara vänner som har sex. Men min kropp kräver hans närvaro. Jag bara njuter av de få stunderna vi har. Han gör mig så lugn. Han pratar och jag blir som förtrollad. Han rör mig och jag vill inget annat. Han är trygghet. Han är perfektion.


Logga in för att kommentera