eheheh

Jag har ett förjävla roligt liv alltså.
Jobbat arslet av mig, kärat ner mig i killar (eller iaf en) för att sedan ba NE!, jobbat lite till, supit varje jävla helg oavsett om jag jobbar eller inte och bara träffat nya fina människor!
För 2 veckorsedan träffade jag på Andreas helt random på en krog i Göteborg, har inte träffat eller pratat med honom på 6-7 år.
Han blev så glad att han började gråta, och jag kunde inte sluta garva och krama om honom. Han är nog fan något av de finaste människorna som existerar!
Tanken var att han skulle komma hit imorgon och supa och bara umgås, eftersom han bor så jäkla långt bort och har sina barn.
Men tyvärr måste han passa barnen så det sket sig inför imorgon.
Så istället jag färga om mitt hår igen. Färgade det svart för 2 veckorsedan, nu vill jag inte ha kvar det.
Så imon efter jobbet blir det nog att bleka det, sedan på lördag ska jag färga det lite mörkare brun. Är så trött på det så det finns inte.
Och så kommer ju Danne hem imorgon natt eller något, så vi har bestämt oss för att förkröka på lördag och dra ut och supa.
Det kommer bli fiiint! Han är också en sån jag precis lärt känna och man alltid har så jävla kul ihop med.

Varför tror ni jag älskar mitt liv nu för?
Skiter i alla bekymmer, för det är typ som bortblåst nu!
Men snart ska jag in till stan, köpa lite färg och sedan till ikea och möta upp sofia - som vanligt :D