Hej hörni!
Nu är jag hemma och sånt igen.
Ska klämma ur mig varför förra inlägget blev som det blev.
En del av er kanske vet.
Men jag tar det från början..
Ni vet den här "lille" filuren? ):
(Han till vänster.)
(Gosen till höger.)
Seek. ,
För er som inte visste det redan, så har jag en stor kärlek till katter, och en ännu större till just den här katten.
Min älskade underbara gose. >':
Den enda som jag kände mig älskad runt här hemma. Den som liksom gjorde att livet här hemma inte var allt för nedpestat..
Och ja, då är det skrivet i dåtid. För i torsdags..
Det var fruktansvärt.
Hörde ett så himla högt jamande, nästan som ylande.
Saken är att, det har jag hört förut, men då har det inte varit något.
Men jag gick mot ljudet för att höra vem och vad det var.
Av någon anledning kände jag att det var Seek, så jag kallade på honom, och då jamades det ännu högre, men jag kunde först inte lokalisera honom, för han brukar ju komma till mig??
Så såg jag att han låg orörlig på marken i verkstaden. Det var då jag fick den första paniken och jag visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen.
Först försökte jag se om han kunde stödja på sina ben, men det verkade inte som det..
Så min andra tanke var att springa och hämta hjälp, men då skrek han ännu värre, som om han inte ville att jag skulle gå.
Så jag kunde inte annat än att stanna med honom, men ganska snart kom min bror som hämtade pappa.
Så vi la honom i en handduk så han inte skulle frysa så fruktansvärt sen blev det raka vägen till akuten med honom. >':
Sen när jag skulle rätta till handduken på vägen så fick jag andra paniken när jag såg att hela hans tass var rätt av, så benet liksom stack ut....
Väl framme på kliniken skulle veterinären kolla närmre, så drog hon bort handduken och då låg han på rygg i min famn och då såg vi att hela hans buk var helt uppköttad..
Det fanns inget att göra än att få slut på hans lidande.
Och..
Förlåt hörni.
Men jag kan verkligen inte tänka på annat just nu...
________________
(Jag som desperat försöker prata med min döende underbar..>:
Han var inte "bara en katt". NEJ. Det var han inte.
Han var mitt ljus här hemma. Han följde mig överallt och var med på allt jag gjorde.
Han fick mig att känna att jag inte bara var en jobbig jävel som bara var ivägen och oälskad.
Han gjorde mig så glad..
Kommer aldrig mer få hålla om den lilla tjockispälsbollen..
Kommer aldrig mer få höra honom jama efter mig.
Kommer aldrig mer få se hans ögon kolla på mig som om jag var det bästa i universum.
______________
Skiter fullständigt i om Du inte gillar katter.
Skiter faktiskt i om du inte förstår hur mycket mer än bara ett husdjur han var för mig.
Jag saknar honom.
Jävligt mycket..
Mer än någon annan som dött i min närhet. Hur illa det än låter.
Det gör ont. Och jag tänker inte bry mig om någon tycker det är fjantigt för det "bara är en katt".
För det var han inte för mig.
..
>':
Jag började fan gråta när jag läste det här..
Ja har själv 3 katter och ena katten är verkligen min katt, och som du sa det är inte bara en katt, det är liksom en familje medlem , ens bästa vän typ .__.
Jag kan inte ens tänka mig hur det känns för dig nu, det måste vara skitjobbigt "/
Beklagar verkligen :(
ÅH MEN BILLY DÅ :C
Du har så rätt. Jag vet precis hur det känns. Min mormors katt Smulan fick avlivas för några månader sen. Hon hade ont överallt och var jättegammal så hon bet mormor och var jättekonstig en lång tid, så till slut var vi tvugna att avliva henne. Jag grät som en liten bebis när jag sa hejdå till henne innan vetrinären skulle komma. Den katten var äldre än jag, jag hade växt upp med henne, suttit med henne i famnen när jag var nere hos mormor, klappat henne så hon spann som en motorsåg, fått se henne springa mot mig och spinna glatt när jag kom. Det är så hemskt när katter dör. Jag vet inte vad jag skulle göra om någon av mina gosar här hemma skulle dö. Så fort jag hör någon katt bråka med om ute får jag en hjärtattack nästan... <3
aww, va hemskt! :( <333
förstår hur hemskt de känns har oxo varit med om sånt och vet inte hur jag skulle reagera om min lilla bebis skulle försvinna :(
r.i.p <3
jag förstår precis hur du känner... jag bryr mej mer om att ett djur dör än att än att någon/något annat dör :,( men ett djur e inte bara ett djur dom har en egen vilja o personlighet som ingen annan har... o alla e speciella ^^
Fan man gråter ju .. Jag hatar när katter dör , dom är dom finaste djuren som finns för dom finns liksom alltid där när man gråter . Och ingen katt är någonsin bara en katt , dom är så mkt mer ): ..
R.I.P Seek <3 och kram på dej /: <3
vet hur du menar.
katter hittar alltid nån som betyder extra mycket för en. du är inte "fjantig" eller nåt liknande.
jag har själv en katt som följer efter mig som jag är hennes mamma och hon är ca 6månader.
glöm aldrig Seek bara. du var stark som berätta och la ut bilder tycker jag
Vet hur det känns älskade du!
Låter väldigt mainstream att säga det.
Men du vet att jag har tre katter, har haft katt sen jag föddes. Katter är inte bara ett djur, det är ens själfrände (?) det är någon man verkligen älskar, finns inga ord att beskriva hur mycket katten betyder eller hur stor kärleken är.
Kanske inte ska skriva mer..
Men du vet att det är bara att skicka sms till mig om deet är något. Om du är glad, eller bara vill dö, har ångest så du knappt kan andas..skriv då till mig, kanske inte tror att det blir bättre. Men jag brukar få folk på bättre humör.
Vet inte vad jag ska säga...
mer än att jag anade detta innan du ens skrev det ._.
Och jag förstår dig, det gör jävligt ont i hjärtat att mista någon man älskar så grymt mycket.
Hjärtesorg.
Du ska också veta att jag finns här om du behöver prata och så, när som helst. okej?
Även om du inte vill det så vet du nu iaf att jag finns.
*krama om* <3
:''C började gråta för jag har en katt som är som mina bästa vän. jag kan inte tänka mig ett liv utan henne och jag kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste vara för dig D:
Det är jobbigt när sådant händer, men det känns nästan som jag börjat vänja mig vid det... Tänkte först skriva en uppsats om mina vänner som gått vidare, min första häst, 3 katter och en jävla massa hundar, men det är inte mig det handlar om, men du ska veta att du är inte den enda som har tragglat dig igenom detta, jag lovar.
Må Seek vila i frid (L) Han lämnar aldrig ditt hjärta.
Det är här folk inte verkar förstå.. Jag blev jätteledsen när mina andra katter dött, när våra kaniner dött, när vår häst dog.
Men Seek var så jävla mycket mer än det så jag vet inte ens hur jag ska kunna beskriva det.. Kan typ inte andas när jag tänker på det, vilket är nästan hela fucking tiden.. Inte alls som alla de andra djuren som dött. Det går faktiskt inte att jämföra min underbara Seek med något annat förlorat djur, absolut inte för mig. Han var det bästa jag någonsin haft hemma. ; ___ ; Inte bara ett bra husdjur som är där och sen inte är där, som man blir ledsen över men kommer över det. FÖR DET, DET har jag upplevt också. Men han här var så jävla mycket mer än så. Han var min egen familj och min egen lycka här hemma. När ingen annan verkar bry sig och man gick utanför dörren och han var bara så lycklig över att jag dök upp och han jamade så fint mot en och klängde på en och förföljde en..
Förlåt, men jag blir inte gladare av att veta att andra upplevt "samma" sak.. Visst, det finns det, jag vet det. Men att bli jämförd med så många andra som förlorat sina djur, det gör att jag känner mig kränkt, för då har jag inte fått någon att förstå hur mycket Seek verkligen betyder för mig. Han var en så jävla stor del av mig. Inte som resten av våra djur, som jag också älskar, men inte på samma sätt..
Som att ens livskamrat dött i ens armar.. Han var mer än både människor och djur för mig..
Och jag har knappast tragglat mig igenom detta, och kommer nog inte göra på ett jävla bra tag.
Ja, må han verkligen vila i frid, i lycka. Helst med någon som älskar honom lika mycket som jag.
