värsta dagen i mitt liv!

har varit hos några vänner i helgen o insåg att det är nu snart är den 09/19, vilket som va den värsta dagen i mitt liv. jag va med i en brand explosion..
det har nu snart gått ett helt år sen detta hände och jag tänker fortfarande på det väldigt ofta. så va som hände va att jag o pappa skulle tända en brasa med bensin.... nu säger du säkert gud vilken idiot...... har fått höra det mycket när jag har berättat om detta.. vilket som gör mig ledsen eftersom detta var något som ärrade mig för livet.. okej så vi tog o hällde ut bensinen på högen som vi skulle tända eld på. gjorde ett sträck med bensin från brasan till en bra bit bort.. det va nersluttning där vi hadde brasan o gjort sträcket. så ångorna åkte ner till vart jag stod o skulle tända på. det va som ett moln runt mig med ångor från bensinen. pappa stod utanför detta ''molnet'' och jag va sjukt ivrig för jag gillar verkligen eld så jag gick fram till sträcket vid slutet vilket som sagt va en bit ifrån brasan kance 3-4 meter eller mer. (har inte så jätte bra längd-upfattning) så jag tände tändaren. nästa sak jag vet är att jag inte hör något.. det blir rött för ögonen ser inget jag känner bara ren smärta och sprang där ifrån. pappa har lärt mig att om man brinner så ska man rulla runt på marken. så jag vet inte ens hur jag själv kunde göra detta men jag sprang därifrån och visste inte om jag brann eller inte så jag slängde mig på marken och rullade runt en bit bort. sedan så kunde jag se igen. men jag va i sådan chock att jag inte kunde tänka. jag kommer ihåg hur mamma ropade upp mig o sa till att just skulle komma upp till duchen vilket jag sprang till och hon i princip kastade in mig i duschen i iskallt vatten. men innan hon gjorde det så sa jag helt seriöst till henne att ta ut mobilen ur fickan. vilket hon gjorde. även fast jag va brännskadad och va i chock så jag knappt kunde andas så tänkte jag fortfarande på mobilen. så jag står där i duschen och säger vänta jag måste andas så jag sätter mig på badkaret och andas. för jag fick verkligen ingen luft i lungorna. jag var helt panikslagen.kände bara hur allt gjorde ont. senare kom ambulansen och jag kommer ihåg hur jag bara ville DÖ i ambulansen den smärtan går inte ens att beskriva. fick spendera 1½ / 2 veckor på sjukhuset. hadde knappt några riktiga vänner atm så ingen kom o besökte mig. bara min pappa va med mig hela tiden förutom dom 2 första dagarna då va mamma med mig. vet inte om det finns så mycket mer att berätta. vill ni veta mer eller ha en uppdatering på detta så säg till! men detta var iallafall dagen som förändrade mitt liv.. vet inte hur man lägger in bilder så kan tyvärr inte detta. mina händer ovansidan va grad 2-3 brännskadad och hela ansiktet grad 2. tack för att du läste! <3 ha en underbar dag!