Hjärncancer Glioblastoma

Min pappas cancer har äntligen fått ett namn. Ett namn han länge vetat om men inte velat dela med sig av och jag förstår varför.
Glioblastoma är grad 4 (på en 1-4 skala, 1 minst farlig, och sedan uppåt). Diagnosen för denna typ av cancer är mörk Den vanliga livslängden efter diagnostisering är 12-18 månader. Bara 20% överlever mer än 1 år och endast 3% överlever 3 år eller längre.
Han har överlevt denna cancerform 1 gång tidigare för 9 år sedan och frågan är om vi har samma tur denna gång. Operationen gick bra och nu är det omgångar med strålning och cell-gifter som pågår. Dessvärre har medicinerna mot illamående bieffekter som kan trigga igång ep-anfall, vilket läkarna inte hade någon som helst koll på. Det var inte förrän min mamma gick in och sökte på FASS som hon kunde sätta fingret på vad som var fel, vilket läkarna inte ens hade tagit sig tid att göra. Detta trots att pappa åkt in med ambulansen ett flertal gånger efter att cellgifterna hade påbörjats.
Nu är det dags för nästa omgång med cell-gifter och denna gång har vi fått våran vilja igenom och kunnat få honom inlaggd under själva behandlingen. Detta både för hans säkerhet och för att stilla våran oro över hans mående och trygghet, utifall han skulle få ett ep-anfall och måste få intravenöst krampavbrytande.

Eftervården denna gång har inte varit lika bra som förra gången. Förra gången blev han flyttad till Stockholm Sjukhem vilka var jätteduktiga på eftervård och rehabilitering. Dessvärre fick han inte möjlighet att rehabiliteras där denna gång utan förväntas att klara sig själv med 1 timmes hemtjänst om dagen. Detta då mamma, trots anhörigs sjukbidrag måste jobba för att få ekonomin att gå runt, jag studerar på heltid och jobbar ca. 30% och min lillebror vägrar ta något ansvar alls utan håller sig borta hos vänner.


Kort sagt går vardagen inte ihop, men vi hoppas att det ska lätta snart. Samt hoppas att pappa ska överleva längre än vad statistiken påvisar. Vi håller alla tummar och tår vi har!