I lay in tears in bed all night

So you brought out the best of me,
A part of me I've never seen.
You took my soul and wiped it clean.
Our love was made for movie screens.

But if you loved me
Why'd you leave me?
Take my body,
Take my body.
All I want is,
And all I need is
To find somebody.
I'll find somebody.

Jag har haft en tuff vecka. Hela förra veckan och början på denna är hela tiden samma sak. Jag blir terroriserad av minnen. Minnen som jag egentligen inte alls vill minnas. Jag kan sitta och ha en jävligt bra konversation men sedan så händer något. Massvis av flashbacks invaderar mig och jag blir som hypnotiserad. Det är otroligt jobbigt och obehagligt. Och det gör hela min läkningsprocess ännu svårare. Jag kan till och med börja skaka okontrollerat på grund av dessa ständiga flashbacks. Flashbacks av en tid då allting kändes så bra, men det var bara skenet som bedrog. Jag var så blind av kärlek och beundran att jag inte såg vad som hände med mig. Jag förlorade mig själv, och det är någonting som jag inte är stolt över.

Jag saknar inte de tiderna. Men de hände och jag kan ingenting göra för att förändra det. Det förflutna är i det förflutna. Och nu måste jag börja blicka framåt, till en bättre tid. En tid utan emotionell misshandel.