Story Time!

Hej,

Hade ett minor mentalt breakdown igår. Befinner mig i en ganska knepig situation som jag försöker hantera på bästa sätt. Gjorde misstaget att skriva av mig i en av trådarna här på EC igår, vilket ledde till en shitstorm av episka proportioner.

Jag gjorde nyligen slut med min flickvän (ungefär 6 veckor sedan) och livet har liksom bara rullat på. Det var lite jobbigt i början men så här i efterhand är jag övertygad om att jag tog rätt beslut. Har börjat komma ut mer, träffa människor (gamla vänner så väl som nya bekantskaper), börjat äta bättre osv. Helt enkelt har jag börja komma tillbaka till mitt gamla liv och det känns jävligt gött faktiskt.

Var värd för en fest förra veckan. Jag klassar det som en av de mest lyckade festerna någonsin för det blev en så jäkla bra blandning av människor och alla hade det jättetrevligt! Klickade så fruktansvärt bra med en tjej att det vände upp och ner på hela min värld. Det var verkligen en interpersonal connection utan dess like.

Så där sitter vi och pratar om allt mellan himmel och jord, glömmer nästan bort att jag har en fest att sköta om, när hon släpper bomben: Hon har kille.
I vanliga fall så brukar jag hålla en ganska låg profil kring folk som är upptagna. Men jag kände inte till hennes civilstatus och när jag väl gjorde det hade vi redan format en Social Link som ingen av oss var villiga att ignorera eller släppa.

Så den senaste veckan har varit omtumlande. Jag vill inte bryta upp deras förhållande (som tydligen redan är lite skakigt) men är medveten om att så länge vi har kontakt så är risken att jag gör just detta väldigt stor. Samtidigt är ingen av oss som sagt villiga att bara släppa allt. Så medan hon för sin egen strid, där hon är ihop med en kille och har en annan i sina tankar, slåss jag med tankar om att jag verkligen inte vara emotionellt förberedd på något sånt här; särskilt inte så här kort efter att mitt förhållande tog slut.

Jag är helt säker på att jag inte vill ha något seriöst (med någon). Jag var fast i ett förhållande som var väldigt ojämnt och i slutändan, oerhört förödande för min mentala hälsa och sociala liv. Så jag är inte jättesugen på att slå mig ner liksom (särskilt inte med någon som redan är upptagen, att leva med att jag är orsaken till att två personer bryter upp hade förstört mig) utan vill mest bara vidga mina vyer, resa, träffa människor och finna mig själv.

Jag har dock lärt mig att man inte skriver om såna här saker i ett forum på EC. Det ledde som sagt till en delvis fördömande shitstorm, medan några faktiskt kom med konkreta tips och råd, men då var det redan kört. Det är inte lätt att befinna sig i en sån här situation, där risken för att något jag gör får inte bara min egen, utan två andra personers värld att rasa. Så jag bröt ihop lite och hade en allmänt dryg dag igår, som endast räddades av att min syster kom på filmkväll och fick mig på andra tankar.

Jag tänker ta ett snack med den här tjejen, om exakt hur jag upplever hela situationen och vad jag vill göra med mitt liv det kommande året. Försöka förklara att jag inte är värd ett krossat förhållande i mitt nuvarande tillstånd eftersom jag fortfarande har så mycket jag behöver få ut ur mitt system. Att jag är emotionellt inkapabel till att överhuvudtaget ens vara i ett förhållande. Förhoppningsvis kommer hon inse att vi fungerar bäst som vänner, så att hon får lite sinnesro efter den här galna veckan.

O ja, det är verkligen på den här nivån. Jag hade inte blivit förvånad över om kom och sa att hon gjort slut med sin kille. Då hade hon stått med en kille (mig) som vill vara med henne, men inte i ett förhållande. Jag vet att det hade förstört henne. Det hade antagligen förstört mig också.

SÅ. Om du läst så här långt. Tack så mycket. Jag behövde bara rensa tankarna lite.

Be gentle, I'm fragile.

//Clarity (Har funderat över att min användarnamn inte riktigt passar in på mig just nu. Allt är oklart och jag är förvirrad)