Rasisterna förstörde min kväll

Jag var ju som sagt på min lilla dans "turné" i helg vilket var as mega fett awesome! På lördag kväll så for jag, agge och sofia ut på bio wopwop. Eftersom att vi inte har någon bio här så måste man ju fan passa på! Efter bion va klockan typ halv tolv eller nåt på natten så vi började ta oss tillbaks till boendet. När vi går där rakt fram går det förbi en stor grupp människor som skriker och ja demonstrerar och ja tydligen finns det dom som demonstrerar på nätterna! Jag som är en allmänt positiv människa tyckte mest att det va roligt och övervägde att springa dit och fråga någon vad dom demonstrerade mot/för. Men istället stannade vi upp och lyssnade vad det var dom skrek och plötsligt sköljde en iskall våg över mig. Det var ett rasistiskt demonstrationståg. Tur var det ju att jag inte sprang dit eftersom att dom fan hade slagit ihjäl mig! Fyfan vilka jävla idioter! Vi började ju skynda oss hem igen och på vägen möter vi en liten grupp upprörda män som inte var hel svenskar och fan jag har aldrig känt mig mer hemma och mer skyddad än dom sekundrarna det tog för oss att passera dom männen. Vi möte polisbilar som var där och såg till så att det inte blev bråk. Vi gick förbi några män som stod och slängde ur sig en massa skit och jag blev tvungen att springa över till andra sidan av vägen innan dom såg mig. Jag blev tvungen att försöka gömma mig så gott det gick och försöka att inte synas och inte visa hur jag såg ut. För det spelar ju ingen jävla roll hur svensk jag än är för jag ser ändå inte svensk ut och därför vet ju som inte någon annan om att jag fan har bott här nästan hela mitt liv och har svenska föräldrar osv. Folk började stirra och kolla konstigt på mig. Dom gav mig obehagliga blickar. Andra människor såg ut att vara på väg mot demonstrationståget medans andra stod och pratade i grupper med varandra och av det jag hann snappa upp så va det då bara en massa skit dom fick ur sig. Samtidigt gick det andra människor omkring som att inget var nå konstigt och som att det här händer ju varje kväll inget att bry sig om.

Jag var rädd. Jag var så otroligt jävla rädd. Det fanns folk där som inte tyckte jag var värd att leva. Som hatade allt som har med mig att göra. Som äcklades av mig. Som avskydde mig. Allt det bara för att jag inte ser ut som dom. Jag var så otroligt jävla upprörd. Jag ville gråta, skrika, slåss. Men istället fick jag öka takten, hålla koll på folket bakom mig och försöka lyssna på folket framför för att se när jag var tvungen att göra extra avstånd mellan mig och någon annan. Hela tiden va på sin vakt. När det bara är en liten bit kvar innan vi är framme och vi tänker att det värsta är över, så hör vi en gubbe börja skrika på oss. Han kommer vid ett övergångsställe mot oss och ropar och skriker. Det är då agge och sofia börjar få panik. Allt jag kan tänka på är fortfarande "vilka är rasister här, vilka är inte?" Vi fick tillslut springa sista biten hem och i panik trycka koden så sedan äntligen andas ut när vi kom in.

Vi alla hade olika rum så vi gick åt olika håll och när jag kommer in i mitt rum så ligger min rumskompis och gråter. Hon bråkade med sin kille så jag bestämde mig för att ge dom lite space och gick ut igen. Jag gick och drog med mig agge ut till en trappa i korridoren och sen satt vi och snackade ett tag. När hon sedan gick tillbaks för att sova så reste jag mig upp men fan jag mådde så jävla illa efter kvällen så jag pallade inte gå till rummet och låtsas som om ingenting. Jag drog fram mobilen och ringde till min bästa vän. Tanken var väl att bara prata lite och tänka på annat men i sekundern han frågade vad som händer började jag gråta. Har aldrig känt mig så smutsig och ovälkommen i ett helt samhälle. Kände mig så jävla äcklig och ful och värdelös och hatad. Jag kände mig hatad av hela världen. Jag var rädd för att gå ut dagen efter. Jag mådde så himla illa, jag var äcklad av mig själv. Som tur så har jag Filip. Han pratade med mig, han lyssnade och han muntrade upp mig. Han fick mig att le och fick mig att känna mig värd något.

Lite ironiskt var det ju när jag kom tillbaks till rummet och tänder en lampa och min kompis som jag bor med halvt gråter igen och jag, som tvingats ha smink på mig för att vi skulle dansa, hade all min mascara på kinderna. Jag gjorde mig klar för natten och la mig i sängen och smsade med min kompis som låg i sängen under mig och skrev att det var helt okej att hon pratade i telefon ändå och att jag kunde sova iallafall. Hon bråkade med sin pojkvän ganska länge så klockan 2 när dom la på hade jag verkligen fått kämpa för att hålla mig vaken då det hade varit en lång dag. Jag låg uppe och pratade lite med henne en stund innan vi båda somnade. Så vad kan man säga? Lördagen slutade i rätt så mycket kaos. Hon var ledsen vilket gjorde mig ledsen och jag ringde till min bästa vän mitt i natten som dessutom sov hos sin flickvän, och grinade om att jag ville hem. Men allt ordnade sig ändå och fan annars var det as kul i helg vi hann med så himla mycket och hade verkligen kul!