Medelålderskris

Försöker ändra saker och ting, men sitter fortfarande fast. Bråkar, gormar och är jävlig och lyckas tvinga fram löften som sedan inte håller måttet.
Dricker för mycket också. "Sluta dricka vin", säger han, men köpte ändå vin åt mig efter att han fick mig att bjuda på mat som jag egentligen inte hade råd med. Språk, kroppsspråk, jag fattar ingenting.

Jag fyller 21 nu. Känner mig fortfarande som en korkad 16-åring med lite för många hemska erfarenheter på nacken.
Mormor skickar alltid en hundralapp eller två, men nu har hon inte råd. Lillebror skvallrar om att inget finns att ge mig. Jag önskar mig inget, men något symboliskt kan jag ta. Hundra spänn hade hjälpt skitsituationen så mycket. Jag har inga pengar, ni har inga pengar, ingen har pengar. Det är ett ruttet år. En rutten månad. Månaden då jag föddes. Jag som inte duger till något. Jag som aldrig kan, har råd eller orkar.
Ska till psykologen på min födelsedag. Trevligt. Prata om hur jävligt det är.Om hur arg och besviken jag är på mig själv. Hur jag förstör honom. Hur jag förstör mig. Hur jag förstör allt.

Jag fyller 21. Då får jag dricka vin. Det är en "ursäkt" duglig nog. Vill aldrig vara nykter igen.