Ett år sedan jag var här, broder daniel, lycka & misär

Oj..
Av en ren händelse kom jag på att logga in på mitt gamla EC konto (det här). Det var det mest emotionella jag gjort på ett bra tag. Jag är en helt annan person nu. 2010 kretsade allt kring Broder Daniel, Håkan hellström, pandapoppare och min flickvän. Var jag lycklig då? Ja. Jag saknar alla aspekter förutom min gamla flickvän, även om hon var precis vad jag behövde då. Jag saknar att sitta på balkongen med en kaffe och cigg och lyssna på Dark Star. Jag saknar alla människor jag pratade med här. Jag saknar att smygtitta på nån söt tjejs bilder och veta att någon som jag aldrig skulle kunna få en sån som henne. Misär & lycka i en skräckblandad förtjusning.

Nu är det år 2012. Nu kretsar allt kring Elektronisk musik, fester, alkohol och droger. Det känns.. mindre bra, jag vill tillbaka till min BD era, men klarar jag av det, är det bara att gå tillbaka så där? Min kärlek för poppartjejer har ju aldrig försvunnit, de är de vackraste på jorden. Men.. allt som hör till, sjömanskostymer, festivaler, skratt och fina människor, kan jag hantera det? Jag är nog för gammal. 19 år och jävligt död på insidan. Hoppas jag kan komma tillbaka.