Jag vette fan asså
Jag KAN bara inte gå utan att jämföra mig med andra. Det är fan en naturlig sak man bara gör eller något, man hittar alltid saker att jämföra. Hår, längd, vikt, utseende, attityd, klädstil, fotstorlek. SHIT. Ibland blir jag så jäkla beroende av vad andra tycker och tänker om en. Är dom här byxorna okej? Ska jag ha ljusa eller mörka kläder? Vilka sorts människor kommer lägga märket till mig? Vilka vill jag ska se mig? Vad vill jag utstråla?
Seriöst det är så jäkla fuckat bara. Ser man någon gå på stan med en snygg kille kollar man genast in vad tjejen har på sig för att se vad det är som hon har som har gett henne sen där killen, och då blir jag genast generad över det jag har på mig, svarta jeans och en tjocktröja, och tänker "Klart jag inte kan se ut såhär om jag vill ha någon som han!" och verkligen funderar på att slänga allt åt helvete för att skaffa stilen och få killen. Självförtroendet ligger på noll ibland, självkänslan med, och då skulle jag fan göra allt för att bli "succesful". Patetiskt.
Jag vet, man blir aldrig bättre än vad man är, man ska vara nöjd med sig själv. Men när man aldrig får det confirmed att man är på rätt väg så tvekar man ju klart. OFTA.
Är fett missnöjd med den jag är, det kan jag inte förneka, och söker ständigt efter nya sätt att komma till ro, och är väl på god väg antar jag? Men under vägens gång slinter man till så jäkla ofta att man till slut bara vill ge upp.
EDIT: fuckat inlägg mitt i natten, men själva tankegången kom med iallafall, så ni fattar (y)