Gnäll.

Yes. Älskar mitt liv atm.
Är så jävla ledsen och så fittigt jävla kukförbannad att jag inte vet vad jag grinar för längre.

Det faktum att E SKITER i att åka till mig om två veckor, trots att vi då inte setts på 1,5 mån, för han vill hellre spela in med bandet, SOM HAN FAKTISKT HAR GJORT UNDER TIDEN SOM VI INTE HAR TRÄFFATS?
Nej. Inte ens den här gången kan jag gå före, trots att jag säkert kommer att ha jobb veckan efter den aktuella veckan och vara ledig väldigt lite för resten utav sommaren, och att det då kommer att dröja ännu längre tills vi ses.
( Han kommer ju även att vara så uppbokad i morgon när jag fyller 20 år att han säkert inte ens kommer att ringa för han måste fixa massa inför giget. Yes. Älskar dig mer än någonsin just nu. DRA ÅT HELVETE!!!!!)

Eller
Det faktum att arbetsförmedlingen har tvingat mig att delta i ett program på sex veckor som jag ABSOLUT INTE VILL GÅ PÅ, tillsammans med en massa jävla socialfall och Whitetrash-folk. Kommer fan att krevera.PS, det lustiga är att jag redan har ett komplett cv och personligt brev, och att det enda jag behöver göra är att träffa en jobbcoach. Men de har ju förhelvete SAND I HJÄRNAN!!!
DE KAN OCKSÅ DRA ÅT HELVETE. ERA JÄVLA FITTLUDER!!!

Ja. Jag vetefan om ni anser att det är något att gnälla över, men detta tar fan kål på mig.

Inte konstigt att jag dricker.