Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Med föräldrarna
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Allt flytande
Musikstil:
Hardcore
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2012-01-31
jag hatar personen jag varit, och folk ser mig fortfarande som den personen, jag menar jag kan ju inte förebrå dem för det med tanke på vilket jävla as jag har varit tidigare. men förr eller senare så växer man upp, slutar dricka alkohol och blir en person man aldrig förväntade sig att man skulle vara. jag hatar även att hur mycket jag än försöker så verkar det inte förändras alls, allting är bara ett rent jävla helvete och varför i helvete ska man behöva stå ut med sån jävla skit. allting jag vill är bara att ha ett normalt jävla förhållande med en person som inte driver mig till vanvett och som inte behandlar mig som om jag inte vore mer än smutsen under personens skor, och dessutom inte efter att man gjort vad som helst för att personen ska må bra, så jag måste ändå tacka mitt ex för att hon behandlade mig som skit, det fick mig att inse att jag inte är värd någonting fint, att jag inte är värd det enda jag vill ha.
Ibland så känns allting bättre om man får skriva av sig lite, även om man inte har den blekaste jävla aning om vad som händer i ens liv så kan det vara skönt att skriva av sig lite. Ibland är man dummare än vanligt, gör lite fel och sen så blir det lite snett, att fortsätta träffa sitt ex på en nivå där man fortfarande visar kärlek är ett av dem, och speciellt om man gjort det med jämna mellanrum sen det tog slut för två år sen, och om man dessutom var ett riktigt svin mot exet och inte ens insåg det själv förrän det var alldeles för sent.
nu när jag sitter här och skriver så undrar jag själv vad jag vill ha ut av detta "förhållande" vilket jag ska diskutera med henne imorgon, eller ja, söndag.
den enda frågan jag har just nu är
hur kan något så fel, kännas så rätt?
idag löste jag fallet om att jag inte löst några fall på ett par dagar. det är bara så att jag inte får några fall och kan därför inte lösa några. ganska lätt fall faktiskt :D
idag så löste jag mitt första brott som privatdetektiv. någon hade tappat bort en penna och jag med mina otroliga uteslutningsförmågor börjar fråga ut alla som var i rummet vid den tiden. när jag frågat ut den tredje personen så kunde jag med min otroliga uteslutningsförmåga utesluta stöld. därför att pennan i fråga. låg på golvet framför mina fötter.
jag antar att detta är en blogg eftersom det står "skriv i bloggen" överst i denna rutan... och eftersom jag har en sådan galen uteslutningsförmåga så ska ni nu kalla mig "Yalmock Folmes".