Borderline, någon?

Det finns så mycket jag vill ändra på om jag så kunde, men det kan jag inte trots allt.

Ska sjunka in i min bok igen - Cirkeln - och dö lite.
Jag försöker bryta min onda cirkel med sömnbrist, men det går inte bra alls.
Jag sover så dåligt att jag håller på att bli galen.
Erkände för övrigt bland det värsta jag gjort idag, för min mentor - att jag behöver hjälp.
Så hon ska fixa någon som jag ska få gå och prata med...
Do I need it?
I do, soooo bad.

Läst på om borderline idag, om hur mycket det stämmer in på pappa med allting.
Önskar att delen om att det är ärftligt inte stämmer, och mina aningar om att han har just den personlighetsstörningen. För då kan jag ha den. För den utveklas efter hur ens uppväxt varit delvis. Och barn tar lätt efter dess föräldrar. Jag vill inte ta efter pappa, men jag vet att jag har gjort det. Jag önskar att jag bara fick veta ifall det är ärftligt, mer om hur det utvecklas, samt om det är allt det där - ifall diagnosen stämmer på mig.
Jag vet att jag inte visar mycket av det, men jag håller det inom mig på så många sätt så ni anar inte.
Önskar jag slapp undra.