Förlust av förtroende i människor.

Jag orkar inte med att åter igen bli sviken, och denna gång av fler än bara en.
Jag orkar inte med att fler och fler lämnar mig, känns som att jag snart kommer stå ensam kvar utan någon och detta är någonting som djupt bekymrar mig.

Jag förstår inte hur L kan vara sur på mig, då det är jag som med all rätt borde vara sur på dig.
Jag förstår inte hur T av alla, som jag anförtrott mig åt så mycket, går och berättar allting som jag anförtrott åt honom för personen i fråga.
Jag förstår inte hur människor kan vara så falska att de inte vågar säga saker till mig, eller erkänna vad de har gjort eller sagt, då de är rädda hur jag ska reagera. Men guess what! Jag får reda på det från andra håll, från källor som jag själv anser är säkra källor.

Såra mig hellre med sanningen direkt istället för att dra ut på allting så jag till slut får höra allting från andra personer än de involverade. Jag är så less på att folk alltid ljuger för mig, undanhåller sanningen.

Jag hoppas att ni förstår att det är erat fel att jag drar mig undan och inte vill umgås med folk längre, förutom några få.

Längtar tills ni kommer krypande tillbaka och ber om ursäkt, och jag kan sparka grus i era käftar.
Sårar ni mig får ni ta konsekvenserna av det, bitches.