Forget our fear, remember how to trust ~

För ett par år sedan spekulerade många, däribland min lärare och mor, kring varför jag sov så mycket och konstant var trött... De kom fram till att jag antagligen var deprimerad, men sen var det inget mer med det.
De två senaste dygnen har jag sovit 15 och 14 timmar, minst...
Finns en möjlighet till att jag är sjuk, men jag hatar att sova.
Speciellt efter att jag vaknade i natt av att jag grät i sömnen och hade slagit i väggen, då jag i drömmen trodde att det var hans ansikte som jag fick slå sönder.

Jag är rädd att sova i natt på grund av drömmen.
Känns som om han kommer komma tillbaka igen.
I don't want to, want to hide
Men jag klarar inte av att drömmarna kommer tillbaka.
Kunde jag inte fly från dem i mer än 5 månader?
Var de tvungna att komma tillbaka eller var det bara en engångsförteelse?
Hoppas kan man ju alltid...
Men jag är inte så säker längre.

- Jag vill bara lägga mig och blunda, försvinna bort från alla levande ting och deras tankar och ord och blickar, in i min egna lilla bubbla där allt är bra och ingenting gör ont längre. Där taggarna är borta, där ärren inte existerar, där tårar bara framkallas av glädje, där sorg inte existerar och inte heller ångest. -

Are you frightened?
- 'Cause I'm frightened