Övertygad

Har den senaste tiden känt att jag inte är älskad ovh att jag inte har några vänner. Att jag blir liksom medbjuden på fester för att flickvännen ändå ska dit. Vore det inte för att hon blev bjuden, vem fan skulle vilja ha mig där?

Är så nära att bara ge upp på allt och falla ner i det mörker jag tidigare var i. Jag känner inte igen mig själv. Jag vet inte vem jag egentligen är. Är mitt jag en fasad eller den jag är?
Skulle nog inte säga att jag är "aktivt" suicidal, men tanken försvinner liksom aldrig. Att bara trycka tre, fyra askar alvedon och bara låta folk slippa mig.
Vad skönt