Jag känner mig överdriven å ivägen bara för att jag finns. Har verkligen grov ångest så fort jag gör något som öht hörs oxh jag inte har nån människa i närheten som jag känner mig bekväm med. Klarar inte att gå i knarrande trappor, äta pga bestickslammer, prata i telefon elr som i detta fallet fylla ett badkar med vatten.
Dörren är öppen, jag kmr uppfattas som överdriven om jag ber om ursäkt för att jag stör å han sa som sagt att jag kan känna mig som hemma så känner mig bara patetisk då.
Men tack för din kommentar & omtanke. Hoppas du inte känner dig misslyckad för att ditt förslag avvisades.
Enligt hokom är jag bara nån hushållsresurs. När vi har gäster är det jag som ska fixa allt, mat, dukning, svara på frågor ang vart toan är & vart det finns vattenglas samt prata och underhålla gästerna.
