My F-up life how it is/was (lång text men värt att läs

Nästan hela mitt liv har varit ett helvete serri.Dom ända åren jag have really beeen happy var när jag var typ 5-8.3 years of happyness...ja allt var så perfekt. och då blev min mamma sjuk (Bipolär) När hon fick sjukdomen så började hon först att köpa för små tjej kläder som man bara kan ha när man e typ 3...och sen så började hon handla onödiga konstiga saker och sen så började hon skrika och svära åt mig och åt hela min familj...och ett tag senare så började hon slå mig och mina bröder fast hon slog mig mest.Jag kom ihåg en dag när jag hade backat och spillt mjöl på golvet så typ glömde jag att städa upp det och nästa dag så vaknade jag upp och väntade på taxin och då såg mamma röran jag hade gjort och då började hon skrika &
svära åt mig och sen drog hon mig i håret och kastade mig i väggen och så tog hon stekpannan och började slå mig med den.När taxin kom så sprang jag ut till den gråtande & haltande fast ingen brydde sig men jag sa int heller vad som hände...jag slutade leka med mina kompisar jag började att bara sitta på bänken utanför skolan medans alla andra lekte.Jag såg hur lyckliga dom var och hur bra föräldrar dom hade och då tänkte jag på min mamma och hur hon är emot mig...jag riktigt deprimerad och då började jag tröstäta.När jag började 4 så fick jag en ny lärare och hon hette johanna hon såg direkt att jag hade problem.Så hon satt sig ner med mig och frågade vad som bekymrade mig och jag sa vad som bekymrade mig asså jag var så liten så jag trodde typ att alla föräldrar gör så...Fast då sa hon att de e fel och det är nå fel med min mamma och att hon behöver hjälp så ringe johanna socialen.När hon ringde så fick min pappa cp damp på min mamma.Asså han misstänkte redan innan att det var nå fel med min mamma.Men han visste int att hon slog mig och mina bröder så han hotade min mamma om att skiljas.då gick mamma till nån docktor och fick sin sjukdom diagnoserad Bipolär...sen dess har hon blivit bättre hon slår int i alla fall...men fettman och ensamheten har förfölj mig sen dess.Oki fettman e borta men de blev jag av med när jag fick anorexia.jag vet int men typ i 6:an så blev jag så less på att vara fet så jag slutade att äta jag åt typ bara en halv portion per dag i typ 2 mån sen så började jag äta normalt för att min bff tyckte att jag int var samma person (asså jag var typ skit trött och orkade int vara med henne) fast ensamheten fanns kvar and still exist...Dom ända personer som jag älskade och älskade tillbaks var pappa och min bff.och när jag började 7:an så började jag på en horskola asså då menar jag Druges/whores/alcholol och lärare som int ens kan lära en på Sv...ja jag bytte fast den andra skolan var int mycket bättre horor och våldtäktsmän...Men lärarna lärde oss i alla fall...fast jag ville vara på NLV med min bff för den skolan så finns inge av de så jag sökte till de...och i början av 8 så blev jag så deprimerad och ensam så jag började skära mig själv...Still have the scares in my heart and on my body.Och dom i min klass och min skola började reta mig och frysa ut mig för att jag var EMO ja jag blir fortfarande diskriminerad fast de e bara människor som int fattar mig och vad jag har gått igenom som diskriminerar mig...Fast jag bryr mig int för att jag vill int göra så att dom får smärtan som jag har...ja fast i typ november så svarade NLV och sa att jag fick börja och nu på den hära skolan så dissar ingen ingen och alla tar han om varandra fast i den klass jag har hamnat i e det bara hardcore fjortisar.Och ja det e lite svårt att prata med dom för att dom bara tittar på mina ärr och på mitt utseende...men nu kan jag i alla fall vara med min Bff on fulltime...och hemma ??? ja hemma har det bara börjat att gå neråt igen...Mamma sitter och bara svär och pappa försöker ignorera henne men allvarligt talat så tror jag att pappa håller på att lose it.För typ 2 veckor senare så sa han till mig att han ska lämna mamma när hon får ett jobb för att han tycker att det e jävligt svårt att uppfostra oss med mamma i närheten.sånt stuff...och nu ??? ja jag skolkar den sista veckan för att jag orkar int göra skollekar med hororna i min skola.sitter heldre och lyssnar på HU... Men helveten som jag kallar mitt liv har format mig och hur jag ser och tänker om saker.Förut när jag sån nån gråta så jag bara wha eva not me...Men nu efter all pain så kan jag int se nån vara ledsen eller in Pain...Asså jag börjar typ börja gråta och känna all års pain när typ nån får en sticka i fingret...ja jag e lite extrem I know.Men jag säger bara I'm ganna try to make the wourld better because I don't wont the wourld to have the same pain that I have/had......