BasseLs blogg

är ett roligt och stimulerande ämne 

Någon annan som känner likadant?

Måndagen den 8/2 tog jag ett stort beslut, det var dags att sluta. Valde självklart att göra det "cold turkey" som man brukar kalla det. Veckan hade sina upp- och nergångar men lyckades motstå frestelserna och klarade mig hela veckan ut. Man hade hört talas om att den 5e dagen är den värsta men även den seglade förbi. Även helgen gick över förväntningarna och när kalendern återigen visade måndag så mådde jag på topp. Mitt nystartade liv hade bara börjat, synen på livet var bra mer positiv än den någonsin varit.

Allt var frid och fröjd fram tills att man stötte på en så kallad vän (vi kallar honom Kitty för hans egna privacy). Redan när man tyckte sig kunna utsklija hans siluett kunde man känna av de dåliga vibbarna. Det hann inte gå lång tid efter att vi hälsat på varandra innan han sade något i stil med: "Ska du inte ha en kaffe då?" Eftersom att de dåliga vibbarna hade tagit sig in i min kropp långt innan konversationen egentligen startade så var jag lite vimmelkantig. Kände frestelserna krypa sig på mig, mina sinnen jobbade emot mig. Kunde jag känna av aromen av nybryggt kaffe och känna smaken av den första smutten kaffe på morgonkvisten efter en hård natt med ett godtyckligt antal timmar för lite sömn. Frestelserna var för mycket och kunde inte göra mycket för att motstå dem.

Nu sitter man här i träsket igen, kanske djupare än vad man någonsing varit innan.

Här sitter man och äter lite kvarg efter ett otroligt hårt träningspass som man genomförde på morgonkvisten fettisdagen i ära. Vad är det då man tycker sig beskåda i sin ögonvrå? MCMEM med en Canon EOS-M50 riktad rakt mot en. Man känner genast ett visst obehag rusa genom kroppen, vad kommer han använda materialet till för ändamål? Antar att det inte finns något annat att göra än att vänta och se.

Music for this feel

När man som individ söker sig till forum som detta vill man finna sig inkluderad i en gemenskap där man kan prata och diskutera med trevliga, likasinnade människor. Men vad är det man egentligen bemöts av? En systematisk segregation där man inte får delta i det aktiva chattrummet om man inte har en visningsbild. Efter att man har väntat i otaliga timmar på att en Emocore administratör ska acceptera sin visningsbild så kan man inte göra annat än att förlora hoppet.

Ska man gå vidare i livet? Var man kanske inte menad för att delta på detta forum?

Listening party om 5:
https://www.youtube.com/watch?v=ukZYP5Dy43E