Riktigt namn:
Martin Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Straight
Intresse:
Musik
Bor:
Själv
Politik:
Mitten
Dricker:
Te
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2009-04-16
Och slår mig bara hårdare och hårdare varje gång hur emotionellt djup och sorlig den serien är. Samt hur mycket mer sorglig den blir när man rewatch den.
On another note, klockan är 4.29, jag kan inte sova, har en föreläsning vid nio och förväntas åka till intersport med Martin och Klas för att ta del av deras stängningsrea efter den föreläsningen... Sandman where art thou!
Måste sluta göra löften om att vara social. I alla fall, skulle ut och äta med Effe och Dilara som är här nu hos honom for reasons.
Åkte för att hämta dem och precis när de ska kliva in i bilen så ringer min telefon och det råkar vara min fader på andra sidan linjen. Han frågar vad jag gör om jag är hemma osv. Säger att jag är på väg och ska äta, han fårgar om vi kan mötas upp på en parkering i stan då han är emellan Borlänge och Falun. Jag säger att det ska väl gå bra då jag tänker att han har väl bara något han vill säga eftersom de är det som det låter som över telefon.
Said and done, vi står och väntar på parkeringen och sure enough så dyker bilen upp. Då har han då lyckats bjuda in sig själv till middag på något sätt. Lite överrumplad så blev det liksom inte att säga någonting om det utan bara att go with it.
Det som följde var en middag som var awkward och sjukt frustrerande då vi kom in på rasism och samhället in general. Låt oss bara säga att vi tycker väldigt olika.
Så det var en middag som var konstig, irriterande och inte alls vad jag behövde denna helg.
Om man visade sitt ansikte på festen i byggnadens källare i 5 minuter så har man genomfört sin socialaplikt va? Är så inte på humör för något sådant alls. Idag är mer en "titta på avsnitt av serier med avsked eller när Marshall pappa dör och låt undermedvetna trauman spela lös"- dag, you with me?
Eh. let's go for a good tear jerker.
Edit: Nästan en hel säsong av Switched at Birth som jag inte sett. The night and tomorrow is set.
Utöver det så Svensk Cater kryssning nästa vecka(7-9). Kom lite i all hast men fick frågan om jag ville md och var ju svårt att säga nej. Så vi är 5 från 6M-styrelsen som åker, kommer nog bli väldigt kul.
Blivit klart att jag ska flytta till en större lägenhet nu med, min besiktigades igår och jag blev godkänd. Så nu ska jag bara skriva på alla papper och sen är jag klar. Blir att flytta under påsken med andra ord.
Kanske är bra att få ett miljö ombyte, börjar kännas lite tomt och ensamt här ibland vilket kan bero på att man bara är. Så hoppas det ändras med miljöombytet.
In other news, har gjort en spotifylista med allt möjligt som jag lyssnat på sen jag var typ 13. Vill uppmärksamma en låt som jag hörde första gången för någon vecka sen och en som jag hörde för första gången för några år sedan.
Någon vecka sedan
Några år sedan
Jae, var väldigt sen till the party med båda låtarna. So sue me.
"Was day dreaming of seeing you at the place my friends and I go on friday nights
Knew it was stupid and extremely unlikely
But still I dreamt of seeing you there, talking and rekindling over dreams and memories
I don't really know what this says about my psyche
However, I really wish the dreams where true
They are the only place where I still see you"
Var och såg "En Man som Heter Ove" idag tillsammans med Martin och Klas. Måste säga att det kan vara en av de bästa filmatiseringar av en bok som jag har sett. en känslosam berg-o-dalbana precis som boken, slutet och karaktärsutvecklingen var verkligen executed very well. Känslorna jag hade när boken var slut kom tillbaka till minnet i och med att jag nästan kände likadant nu, fast jag visste hur det hela slutade.
Imorgon så fortsätter vi vår helg med skridskoåkning och allmänt häng men då blir vi några fler.
Förkylningen har börjat ge sig lite nu med, även om det kanske var dumt att ta en match igår, men är helt klart på bättringsvägen. Dock så har min rygg blivit värre efter att ha varit sängliggandes i en vecka, har som två långa muskelknutor på vardera sida om ryggraden i korsryggen. Bör nog försöka åtgärda det på något sätt. Oh well..
Ska få debutera som huvuddomare i division 3 nästa helg. Pratade med FU under mittsäsongsträffen och påpekade att jag tycker att matchtillsättningen hämmar min utveckling, sagt och gjort. Nästa tillsättningsomgång så hade jag en supervisor på plats och övertygade tillräckligt mycket för att få bättre matcher i nästkommande tillsättningsomgång. Vilket kändes skönt, inte bara för att jag får bättre matcher, utan också för att jag fick höra att det inte bara är så att jag tycker att jag är bättre än de matcher jag fått, utan att det faktiskt fanns substans i det och få höra det från huvuddomaransvarig i regionen.
Oh well, lagomt mycket onödig update I guess, nu ska jag försöka fokusera på kompletteringar.
Bought pants today och kunde gå ner ytterligare en storlek och när jag berätta de för min moder så kom vi fram till att ingen av oss kommer ihåg när jag hade den storleken senast. Så top kek, det firar vi med en kaka.
I övrigt så har jag nu kämpat och sett till att vara vaken i 34 timmar bara för att försöka få en ordentlig dygnsrytm efter influensa veckan.
Är första dagen sedan i måndags som jag är helt feberfri, vilket är ett stort plus. Although, är fortfarande förkyld som ett as och mår som en gnu (see picture below). Det största problemet med att vara sjuk när man bor själv dock har visat sig vara att ingen kan hjälpa en hantera sina sjuka cravings.
Let me explain. Knappt ätit någonting sen jag blev sjuk, men får såna sjuka cravings efter saker när jag är sjuk så hjälper att veta att de finns hemma, äta lite av dem och sen inte behöva ha denna extrema craving längre. Men när man är helt sängliggandes och inte kan stå upp i mer än 5 minuter och helt plötsligt känner "helvete vad jag vill ha en semla". Då får man ligga där och tänka på semlor medan man streckkollar HIMYM för 5de gången på 5 månader.
Måste åtgärda detta, anställa en personal craving shopper eller något.