sömnbrist och ånget

nu var det dags igen. dag tre utan sömn sover inte många timmar på grund att det känns som att väggarna sluter sig runt mig och jag försöker klättra upp men det är som att något drar ner mig i en svart avgrund vet inte hur länge det kommer att hålla mig flytande, jag vågar inte berätta för någon hur man mår vill inte att någon ska må dåligt över hur jag mår så sluter allt inom mig och målar på ett falsk leende och låssas som att det inte är något som är fel. känns som jag inte är värd något och bara är i vägen för allt och alla jag orkar snart inte mer och bara låter mörkret ta över och bara försvinna in i mörkret och låta allt försvinna klara snart inte vara stark och låta den inre demonen ta över och göra som den vill.
Är trött på det här och kommer att bli det svarta fåret som jag alltid har varit. försöker hjälpa alla men kan inte ens ta hand om mig själv så och kan inte ens hjälpa mig själv