Nej skriva av sig en smula kanske ingen läser här ändå

Som sagt skiter i vad folk tycker nu vet att ingen läser ändå det är lite det som är problemet med känner jag.... Inte det att ingen läser här egentligen utan det att ingen verkar bry sig det minsta. Misstänker att det beror på att jag ger signalerna av att jag inte behöver någon som bryr sig att jag står stadigt och inte har några större problem och kan hantera dem som finns. Är stöttepelare för många men det är fan inte enkelt att försöka vara stötta när man håller på att rasa själv... Känner mig som ett spännband första gången man använder det håller det 4 ton men efter första gången klarar det halva kapaciteten (2ton). Att dessutom försöka göra allt för någon man älskar utan att få nämnvärt mycket tillbaks är ett helvete vet att det man får tillbaks är väldigt ansträngande för hen och att veta att personen gör allt i den kapaciteten hen kan är helt underbart och man blir fan varm i hjärtat av det men det känns ju ändå... Märker att man mer och mer känner sig förvirrad i en gråzon och undermedvetet söker det som saknas i den relationen. Vill inte ha den förvirringen men det är ju en balans lite ying och yang över det och både hjärtat och viljan finns så 3/4 delar finns men det undermedvetna söker den fjärdedel som fattas. Detta svarta hål i bröstet som tynger hela fucking vardagen och får en att känna sig helt tom inuti som ett jävla skal. Jag står stabilt jag vill inte tynga andra med mina problem men jag hade önskat att någon någon gång skulle fråga mig med hur allt är ifall jag har det okej trots att jag är stadig på fötterna. Känner mig som en ande totalt osynlig och värdelös men men thats life when you dont fit in..