Trichotillomani
Jag har fått reda på att jag lider av att tvångssyndrom vid namn Trichotillomani som förkortas TTM eller Trich (Trick). Jag har lidit av detta i flera år utan att vetat om det tidigare.
Trichotillomani är en impulsivkontrollstörning som innebär att en person medvetet eller omedvetet av olika orsaker rycker ut enstaka eller flera hårstrån från huvudet, ögonbrynen, ögonfransarna eller andra områden.
Sjukdomen påminner om självskadebeteenden. Smärtan frisätter signalsubstanser som stimulerar belöningscentrum i hjärnan och är därför ångestdämpande och/eller lugnande.
Man tror att cirka 3-5 procent av jordens befolkning lider av sjukdomen.
----
Jag har under flera års tid haft behovet av att dra loss hår. Bland annat mina ögonfransar, mina ögonbryn och mitt hår.
Under högstadiet var detta en ren och skär mardröm för mig. Jag kunde sitta och läsa något på internet, klia mig lite vid ögat och så var handen där igen. Som beskrivningen löd tidigare så är man inte alltid medveten om att man är där och drar. Jag kunde sitta i ett x-antal minuter innan jag insåg vad jag höll på med, gå bort till spegeln bara för att upptäcka att halva ögonbrynet saknas.
*Hur fan ska jag dölja det här i skolan?*
Under högstadiet fanns det en kille i min klass som jag hatade p.g.a att han alltid skulle skämta med mig vilket jag uppfattade som direkt trakassering, mobbing, retande m.m. Att behöva möta honom i korridoren med ett halvt ögonbryn och knappt några ögonfransar alls var något som fick mig att nästan panikartat leta efter en lösning.
Under hela högstadiet dolde jag saknaden av ögonfransar och delar av mina ögonbryn med hjälp av en kajalpenna.
Självklart gjorde jag det som TTM står mest för. Jag drog av mig hår från huvudet. Tillslut vad jag tvungen att gå runt med hårspännen mitt på hjässan eftersom det var en kal fläck som såklart syntes mer än väl då jag har mörkbrunt hår.
Håret växte tillslut ut igen vilket har gjort att jag lyckats pränta in i hjärnan att inte dra hår från samma ställe utan flyttar handen med jämna mellanrum, dock drar jag fortfarande.
För jag kan inte sluta.
Det är det som är så frustrerande, jag vill inte hålla på så här.
Jag vill inte dra loss tovor med hår.
Jag vill inte rycka bort halva ögonbrynen.
Jag vill inte rycka loss mina ögonfransar.
Men jag kan inte sluta.
Igår tog jag mod till mig och sökte efter mina problem på internet.
"Rycker ögonfransar" var allt jag skrev. Jag hittade ett forum fullt med inlägg där folk beskrev exakt samma problem som jag hade.
Samma bekymmer som jag burit på så länge.
Samma vanor som jag utvecklat.
Jag är inte ensam.
Det var en så underbar känsla att veta att jag inte var ensam om det här. Att det verkligen fanns fler med samma problem som mig. Som faktiskt förstår vad jag menar med "Jag kan inte sluta" och som vet hur ont det gör att höra vänner och familj säga åt en att sluta dra som om det var det lättaste i hela vida världen.
Det är det inte.
Jag läser några inlägg innan jag märker att någon nämner ordet "Trichotillomani" och beskriver det som en sjukdom som "vi" tydligen lider av.
Genast sökte jag efter det på internet.
All fakta, alla symptom, allt stämmer.
Jag läste texten 3 gånger och praktiskt taget allting stämde in på mig perfekt. Jag började forska lite mer om saken och i morse begav jag mig vidare till YouTube där jag hittade både nyhetsreportage som stämde in perfekt och bloggare som läste mig som en öppen bok.
I en av videorna visade en tjej upp hur det ser ut i vardagen med hennes TTM med hjälp av hennes tvillingsyster. De spelade upp hur de brukar bete sig då hon börja dra i håret.
Det var som att se mig själv i spegeln. Jag frös fast. Hennes video fick mig att förstå att jag var precis som hon.
Jag började skicka meddelanden till olika användare på olika hemsidor med TTM.
"My name is Emma and I'm 16 years old
Yesterday I finally took the courage to search for my problems on google. I typed ''pulling eyelashes'' and then I came across the word Trichotillomania. I started to read about it and I could relate to almost every single word in the information, all of the symptons...everything. For YEARS I've thought this was just a bad habbit, that I'm the only one who does this. That I'm weird for doing this. Then all of the sudden I found out it's a cumpulsive disorder so I'm both releaved that I'm actually not alone but also confused.
I'm pulling out my eyelashes, my eyebrows and my hair. I had a period when there wansn't a single lash on my eyes, all of my eyelashes where gone because of my pulling, I'm trying really hard to grow them back and I've managed to get on the sides, but still I notice myself pulling the short ones off.
I just wanted to ask..Do you know if you have to get the disorder confirmed by a doctor before being sure about actually having it? Or can I be sure I already have it without seeking up any doctor?"
Jag har fått liknande svar av olika användare.
"Honey, if you pull, you have it. If you find that you are doing it when you don't even realize you are doing it, you have trich."
"If you believe you have a hair pulling 'tick' that you can't control, you can say without a doctors statement that you suffer from it."
"hey dear , i didnt go to any doctor , doctors in my town don't know about it , its trichotillomania for sure "
Därmed har jag fått bekräftat vad det är för "fel" med mig. Det finns inget fel. Jag har Trichotillomani.
Det känns så jävla underbart att kunna ställa sig i spegeln och säga till mig själv "Du är inte konstig. Det är inte ditt fel"
Jag har pratat ut med min mamma om saken. För tillfället tror jag inte att jag tänker göra något läkarbesök. Terapi är inte min grej och jag vill verkligen inte ta antidepressiva. Jag vill försöka klara av det på egen hand först.
Jag vill försöka klara det med hjälp av stöd från både vänner och andra personer som lider av TTM.
Funkar det inte får jag be skolkuratorn om råd.
Jag vill klara av det här själv.
http://www.youtube.com/watch?v=CiBIXMBEqgE
http://sv.wikipedia.org/wiki/Trichotillomani
Jag är inte ensam.