Civilstatus:
Singel
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Kreativitet
Bor:
Med någon
Politik:
Hemligt
Dricker:
Diverse
Musikstil:
Rock
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2011-10-03
Idag är jag nostalgisk, ser på gamla filmer och längtar till platser jag aldrig varit på. Längtar efter känslor jag aldrig känt. Mitt återkommande mörker ligger farligt nära och jag kämpar mot reflexen att svepa mig in i det. Som en ensam skär ton från en fiol svajar jag just nu i gränslandet mellan verkligheten och djupet i mitt sinne. Kommer jag en dag kunna låta mig falla ner i mig själv utan att tappa greppet om verkligheten? Att bara vara och ändå inte drunkna i mig själv.
Aktiviteter eller saker kan tillfälligt skingra mitt tunga sinne, men Den som får det att helt försvinna har jag inte mött än. Finns denne person?
Idag är jag den som står i ljuset men som bär på en stor skugga.
Alexandra Maria Victoria Enocksson This is Me. And I won't break.
Har haft ett grymt bra dygn och spenderat tid med många härliga människor. AfterWork med kollegor på kvällen där vi lekte med helium ballonger(ja ni fattar ju hur det gick AHAHA XD) och galna internskämt. Efter "lagom" mycket sprit gick jag vidare till en kompis och kom hem nu för en stund sedan.
Men trots alla härliga och fina människor har jag fått så svårt att lita på nya personer. Lite som att jag sveper in mig i ett skydds hölje för att slippa få fler osynliga ärr. Är det bra eller dåligt? "-Thats the question" ;)
Idag har jag nog haft feber och yrsel hela dagen på jobbet. Hoppas att det gått över efter att ha sovit non-stopp sen jag kom hem i eftermiddags. Ska kasta i mig något matigt och sen kasta mig i säng igen. Jag tänker inte vara sjuk!!
Övrigt överlever jag just vardagen med hjälp av denna sjukt duktiga artist:
Så grymt jävla besviken på jobbet idag :(
Ska inte gå in på några ditaljer för det är bara tråkigt att lyssna på.
Men kort och gott har jag äntligen fattat att det inte är lönt att anstränga sig, du får ett gott ord men sen får du vara nöjd.
Varför ska det alltid vara så jäkla orättvist? Jag sliter som en hund men den som bara klagar och latarr sig är den som får högst lön och nya jobbmöjligheter. Det suger.
I let it fall, my heart,
And as it fell, you rose to claim it,
It was dark and I was over,
Until you kissed my lips and you saved me,
My hands, they were strong, but my knees were far too weak,
To stand in your arms without falling to your feet,
But there's a side to you that I never knew, never knew,
All the things you'd say, they were never true, never true,
And the games you'd play, you would always win, always win,
But I set fire to the rain,
Watched it pour as I touched your face,
Well, it burned while I cried,
'Cause I heard it screaming out your name, your name,
When laying with you I could stay there,
Close my eyes, feel you here forever,
You and me together, nothing is better,
'Cause there's a side to you that I never knew, never knew,
All the things you'd say, they were never true, never true,
And the games you'd play, you would always win, always win,
But I set fire to the rain,
Watched it pour as I touched your face,
Well, it burned while I cried,
'Cause I heard it screaming out your name, your name
Find More lyrics at www.sweetslyrics.com
I set fire to the rain,
And I threw us into the flames,
Well, I felt something die,
'Cause I knew that that was the last time, the last time,
Sometimes I wake up by the door,
That heart you caught must be waiting for you,
Even now, when we're already over,
I can't help myself from looking for you,
I set fire to the rain,
Watched it pour as I touch your face,
Well, it burned while I cried,
'Cause I heard it screaming out your name, your name
I set fire to the rain,
And I threw us into the flames,
Well, I felt something die,
'Cause I knew that that was the last time, the last time, oh,
Oh, no,
Let it burn, oh,
Let it burn,
Let it burn.
Energin och atmotsfären i den här låten får hela mig att rysa. I set fire to the rain, som att man skulle sätta eld på det som gjorde ont. Bli arg och aggera mitt i det som gör en illa.
Eller som en beskrivning på den smärtan som man känner när någon man älskar sårar en. För smärtan orsakad av en man älskar är alltid så mycket värre än den från någon som betyder mindre för en.
Det är dina nära och kära som har kraften att såra dig som mest..
Vrider mig i sömnen, täcket är så varmt och skönt. Kudden har för en gångs skull inte åkt ner på golvet. Det är mörkt och inte läskiga drömmar har hemsökt mig. Jag är trött. Bara en liten stund till.
Men vänta.. Vad är klockan? Mobilskärmen är obamhärtigt ljus och jag blinkar några gånger innan jag ser att klockan är 07.19! Omg, jag börjar ju jobba 07.00. Kastar mig upp ur sängen, vinglar och snubblar nästan på alla kläder jag inte orkat städa bort. Måste ringa chefen och säga att jag är på väg. Kommer på att jag inte förberett något matlåda heller, får koka lite pasta snabbt.
Med en hög med kläder i min famn rusar jag ut i hallen och blir där stående. Vad är det för dag idag....?
Men va fan! Jag är ju ledig idag XD Gah, dumpar kläderna på golvet igen och kryper ner under det varma täcket igen. Sköna sköna säng :P
