brinn hjärtat, brinn

sömnlösa nätter blixtrar förbi i ultrapid
mina naglar är glittriga och fina, och jag som aldrig har haft svårt att somna ligger plötsligt vaken i tystnaden
någon synbar anledning verkar inte finnas
rödspränga oseende ögon bara stirrar ut i ingentinget som vi hamnat i
kanske begrundar jag något, kanske sover jag egentligen
och ser mig själv ovanifrån
har aldrig varit bra på perspektiv
men aktiviteten i min hjärna verkar stillna och avta
och mina tankar sprids ut i små fragment,
bildar en stjärnhimmel av förträngda minnen, helt omöjligt att tolka
så jag ser ingen annan utväg än att låta tomheten ta över
tills drömmarna till sist visar barmhärtighet nog att fånga in mig
sov lilla flicka, sov medans du kan
sov medans du fortfarande vet att du kommer vakna
om morgonen igen