Tjej, 28 år. Bor i Berghem, Västra Götalands län. Är offline
Saker ligger utspridda över hela mitt golv fast jag inte riktigt förstår hur de hamnat där eftersom jag städade ju häromdagen. Kanske en vecka sen? Dagar som går för fort.
Tror att jag vill vara ensam och vara hemma och ta det lugnt, men som varje helg sitter jag till slut bara och längtar ut igen. Någon som vill komma hit, dela på ett halvt tetrapack vin, rulla en spliff och prata om livet?
Ny blogg nu, mathafuckers. Planerat att uppdateras flertalet gånger om dagen.
Kika gärna in om ni vill!
Haaha, skoja, så ful kan jag inte vara.
Men, läs gärna, då blir jag en lycklig flicka.
Puss.
http://solkatter.blogg.se/
känns väldigt ok!
När jag ser ditt namn vill jag skriva till dig.
Sedan kommer jag ihåg att det inte är tillåtet längre.
Rösterna i huvudet accepterar inte svaghet.
Och reglerna har inget utrymme för felande.
Och tårarna som inte får komma ut är ett bevis på ännu ett misslyckande.
Fast jag trodde att jag skulle vinna den här gången.
Och omvärlden blir suddig för jag förstår inte orden.
Det finns ingen sanning i att inget finns kvar.
Jag är kvar, jag finns precis här.
Men jag skriker och ingen kan höra mig längre.
Du lämnade mig som jag har lämnat dig.
Men jag har inget gjort för att förtjäna det här.
Ge mig nåt som tar mig någonstans.
Ja, jag är röksugen, och har precis lärt mig hur man lägger upp bilder i bloggen
Cool osv.
Älskar att lyssna på gammal musik.
Som för en gångs skull inte gör så att jag vill gå sönder.
Utan bara gör mig glad, uppsluppen och nostalgisk.
På ett bra sätt.
Varje gång du möter min blick
går en störning genom ljuset.
Varje gång du möter min blick
så vet jag vem jag är
Dagarna smälter in i varandra när man har lov.
Var det inte onsdag nyss..?
Jag sitter hos vänner och pratar om oss.
Det som en gång, kanske, möjligtvis kunde betraktas som kärlek.
Och jag vill inte släppa dig, kanske någonsin.
Eller släppa in någon annan
Snälla låt bara sommaren komma, nu direkt.
Slippa alla krav, och slippa att hålla reda på datum och tid.
Äta jordgubbar varje dag.
Och lyssna på Håkan och Maskinen.
det kallas självskadebeteende
sa dom till henne när hon kom
med armarna glittriga
av självföraktets blod
det kallas ätstörningar
sa dom till henne när hon låg
avsvimmad framför toaletten
med fingrarna fast i halsen
det kallas panikångest
sa dom till henne när hon satt
gungande fram och tillbaka
med mascara nedför kinderna
det kallas verklighetsflykt
sa dom till henne när hon halsade
vodka ur flaskan igen
för att få glömma sina problem
det kallas feghet
sa dom till henne när hon hoppade
från bron men överlevde
fast hon bara ville få slut på allt
det kallas självömkan
sa dom till henne när hon bad
om att snällasnälla få försvinna
bara få sluta finnas till