Jag har alltid varit kall.

Din närhet skickar strömmar
Genom min iskalla kropp
Som om alla mina drömmar
Skulle besannas vid sin topp

Men när jag ser din nakna längtan
Efter allting som är varmt
Blir jag bedrövad och ängslad
För jag har alltid varit kall

Och den trösten som du söker
Fanns aldrig här hos mig
Och fast gråter och försöker
Blir jag aldrig fri hos dig

En sanning som har glömts
Du måste söka noga nu
Ett minne, kanske drömt
Efter nån som var som du

Du ska vända om och gå
Du får aldrig se tillbaks
Jag går sönder, du förstår
Att du går från oss till jag

Och fast hjärtat aldrig glömmer
Och det onda sitter fast
Ska jag räddas av sömnen
Som bli evig inatt