Kärlek

Fick en sån otroligt stark känsla igår när jag skulle försöka sova. Har aldrig någonsin saknat någon så mycket som jag saknade T igår. Det var nästan så att det gjorde ont i mig. Och då hade det inte ens hänt något speciellt, han var bara inte där. Vill inte ens tänka på hur det skulle kännas om han skulle försvinna ur mitt liv. Samtidigt som jag är glad att jag har träffat någon som jag tycker om såhär mycket, och som faktiskt tycker om mig tillbaka, är jag inte helt bekväm med att känna mig såhär "maktlös". Att inte riktigt kunna styra själv över vad som händer hela tiden. Knepigt det där.. Just nu är jag iaf världens gladaste tjej som har bästa vännerna, bästa pojken och bästa familjen. På någon vis känns det som att jag håller på att bli vuxen, och det känns inte helt fel!

I found a man I can trust and boy,
I believe in us
I am terrified to
love for the first time

Can you see that I'm
bound in chains?
I've finally found my way

I am bound to you
I am bound to you