Angelhunter

Dagen då du kom
Natten har kommit. Eller ja, den kom för timmar sen. Solens lysande sken har försvunnit och ersatts av ett dovt mörker. Du är inne i ett hus, ett okänt hus. Du vet inte varför du har kommit men kommit har du gjort. Det är mörkt men din nyfikenhet tvingar dig vidare. Det är lite dammigt, det är lite gammalt men ditt hjärta bultar så hårt att du måste ta dig för bröstet. Varför är det så spännande? Varför var du tvungen att ta dig in hit? Du avbryts i dina tankar av ett knarrande ljud.

"Du vänder dig om snabbt och ser en man, en pojke sitta vid en stol och läser en bok.
"Vem är du?" frågar han. "Vad gör du här?"
Du vet inte vad du ska säga och står stilla. Kanske tror du att han inte kan se i detta mörker utan måste höra. Och om han inte hör något måste du inte finnas? Solid logik!
Men hans blick skär in i dig, han ser dig ändå med sina grön-blåa ögon.
"Så tänker du säga en rad eller tänker du bara stå där och se på mig?

@Angelhunter

(Ni som inte hängde med berättelsen så innebär det helt enkelt: Lämna en rad eller två när du ändå är här och kikar!)