Riktigt namn:
W Civilstatus:
Singel
Läggning:
Straight
Intresse:
Kreativitet
Bor:
Själv
Politik:
Pirat
Dricker:
Whisky
Musikstil:
Hårdrock
Klädstil:
Nudist
Medlem sedan:
2010-10-18
Under helgens gång:
Spenderade jag 45min på att småragga på en lesbisk tjej medan hennes flickvän satt bredvid (yes, I'm that clueless)
Skrev en decent dikt som fick bra kritik från ett lesbisk par.
Blev stoppad av civilare två gånger inom 30min.
Lyckades ljuga mig ur ett pissprov två gånger inom loppet av 30min.
Åkte till en fest där jag kände en person.
Gick ut med 6st single serving friends.
Spenderade 700 spänn på sprit.
Sov 9 timmar.
Fick en ordentlig smäll på örat.
Upptäckte att en smäll på örat gör waaay mer ont än vad man förväntar sig.
Bytte en dikt mot en cigg.
Försökte komma ihåg dikten som jag bytte mot en cigg.
Blev kär i en tjej från min dröm.
Vaknade väldigt ledsen.
Helvete byggs runt en, tegelsten efter tegelsten, it's a gradual, not a rapid process.
Här var jag, lite less och uttråkad med en plan som gick ut på att ta en öl på en krog i spånga och läsa en bok. För att vara helt ärlig ville jag faktiskt mest dricka öl, boken var bara en distraktion tills spriten skulle tränga sig genom hjärna-/blodbarriären och kumulera en känsla av falsk välmående som skulle distrahera mig från faktumet att jag lever.
Little did I know måste varje krog ha en irriterande turk som inte kan entertaina sig med sitt eget liv och som finner det lämpligt att snacka skit om stackars mig som råkade ställda sig i vägen för hans hjärnlösa fotboll-tv-tittande.
20min senare står jag där och försöker förklara för polisen att det inte var mitt fel, att jag är ingen rasist, att man får skylla sig själv om man provocerar och puttar på någon som faktiskt bara ville ta en öl och läsa klart sin bok.
Faktumet att jag höll en zippo tändare i högra handen precis när turken bestämde sig för att putta på mig fungerade inte heller till fördel av hans (nu-sneda-) näsa. Jag fick inte ens dricka upp min öl. Fuck this day, jag visste att jag borde stannat hemma...
Känner mig som en asshole...eller snarare...mer av en asshole än vad jag brukar göra.
there's a bluebird in my heart that
wants to get out
but I'm too tough for him,
I say, stay in there, I'm not going
to let anybody see
you.
there's a bluebird in my heart that
wants to get out
but I pour whiskey on him and inhale
cigarette smoke
and the whores and the bartenders
and the grocery clerks
never know that
he's
in there.
there's a bluebird in my heart that
wants to get out
but I'm too tough for him,
I say,
stay down, do you want to mess
me up?
you want to screw up the
works?
you want to blow my book sales in
Europe?
there's a bluebird in my heart that
wants to get out
but I'm too clever, I only let him out
at night sometimes
when everybody's asleep.
I say, I know that you're there,
so don't be
sad.
then I put him back,
but he's singing a little
in there, I haven't quite let him
die
and we sleep together like
that
with our
secret pact
and it's nice enough to
make a man
weep, but I don't
weep, do
you?
Choose a job. Choose a career. Choose a family. Choose a fucking big television, choose washing machines, cars, compact disc players and electrical tin openers. Choose good health, low cholesterol, and dental insurance. Choose fixed interest mortage repayments. Choose a starter home. Choose your friends. Choose leisurewear and matching luggage. Choose a three-piece suite on hire purchase in a range of fucking fabrics. Choose DIY and wondering who the fuck you are on a Sunday morning. Choose sitting on that couch watching mind-numbing, spirit-crushing game shows, stuffing fucking junk food into your mouth. Choose rotting away at the end of it all, pishing your last in a miserable home, nothing more than an embarrassment to the selfish, fucked up brats you spawned to replace yourself.
Choose your future.
Choose life.
Ibland undrar jag vad mitt heroin är för stunden. Är det det nya bandet jag hittade inatt? Tjejen jag träffade förra veckan? Kanske resan som planeras? Ibland räcker inte den (bruna^^?) moroten till. Man tappar farten. Var är målet?...och för den delen: var fan är jag? Visa kvävs av rutin, själv slutar jag bara andas...enklare så, man tar bort mellanhanden.
Inatt drömde jag den hands-down jobbigaste mardrömmen ever. Tänk dig en Hitchcock-style mördar-drama som utspelar sig på ett läskigt hotell där du och din gamla kärlek stannar...av någon jävla anledning. Tänkt dig sedan att all hotellpersonal och alla andra gester försöker antingen hjälpa eller döda er...problemet är att ni inte vet vem vill vad och att lita på någon överhuvudtaget är helt out of question. Tänk dig sedan att du redan i början av drömmen insåg att du kommer förmodligen att bli mördad så det bästa du kan göra är att "gömma" ditt ex för att sedan provocera ett mord på dig själv så att hon kan ta reda på vem mördaren är och förhoppningsvis överleva. Ja...denna "dröm" pågick oavbrutet i bra 5 timmar, den "följde" ett sjukt invecklat manus där jag...i min gränslösa för tillfället paranoia sprang runt i en borderline panikanfall och försökte komma fram till vem kommer mörda mig och mitt livs (hittills??) enda riktiga kärlek. Sen vaknade jag och insåg att jag har ungefär 35 min för ta mig till KTH...
Jag vet inte vad poängen med det här inlägget är riktigt...nu påstår jag inte att saker behöver en anledning för att existera men det känns som adding insult to the injury som den här kaotiska världen är...genom att "berika" den med ännu en meningslös bit av den meningslösa helheten.
Haha get ready for awesomeness, and I fucking mean it.
Idag på en lektion i grafisk kommunikation presenterade vi vara förslag på reklambilder/olika kampanjer åt olika företag som vi tilldelades i början av kursen. En av grupperna jobbade med att komma på en kampanj för SvD, alltså tidningen.
Bilden som dom presenterade gick ut på att se deras tidning ur läsarens perspektiv alltså man fick se armarna som höll tidningen. Högre upp på bilden på andra planet såg man fyrverkerier som sprängs i luften och en slogan/copy "en sida till" som i...läsaren skiter i nyårsafton för att tidningen är så jävla bra. Tveksamt? Ja. Fel kontext? Yes. Men skitsamma...trots att jag inte sov inatt för jag skrev en uppsats...whatever, var jag den enda personen som märkte att rubriken i själva tidningen var något i stil med "Nya SvD blev en stor succé". Haha tänkte jag...en inside joke. Eller? Frågade guppen som presenterade...och det visade sig att det var inget skämt, dom beslutade alltså gemensamt att deras tidning skulle innehålla en artikel som handlar om just den tidningen som dessutom förlöjligar det hela med att påstå att tidningen blev en "stor succé"...alltså va? Löjligt, korkat jaja...men the fun part is yet to come.
Jag kunde inte sluta tänka på att någon i deras grupp saboterade men så var det inte...sen låste jag in mig på att det måste vara ett skämt...det fungerar ju på så många nivåer. Jag försatt att tänka kring det hela tills jag kom fram till att deras reklam var inte dålig...den var faktisk så LÖJLIGT bra och så LÖJLIGT ond att den har faktiskt en potential att göra kunderna sinnessjuka. Hur?...well jag skrev det här och tänkte posta i klassens grupp men sen ångrade jag mig (och fick ändå massa skit pga. att informationsspridningen blev väldigt snabb och tolkades väldigt olika...) just...read it:
"Världens Ondaste Reklam"
Jag tänkte på det här på vägen hem från skolan och jag bara måste:
Det finns en reklam som är så mindblowingly sofistikerad, genomtänkt och ond att den har en potential att göra kunden sinnessjuk av förvirring och ilska...eller väldigt imponerad.
Vi har faktiskt sett den idag och kritiserade den rätt hårt, det vi inte förstod är att den saknade bara en bra kontext.
(dom mer uppmärksamma av er kommer snart att fatta var den här storyn är på väg men...) tänk er en vanlig (stackars) svensson som:
Går genom stan på nyårsafton och ser en reklam som lovar en tidning som är så spännande att han kommer, om några få timmar...skita i att se på fyrverkerierna (trots att han är ute?) för att ist läsa "en sida till". "Löjligt!"- skulle han kanske kunna tänka...om det inte var för faktumet att SvD har hype'at skiten ur en "speciell nyårs utgåva" som släpps ut IDAG! SvD lovar även att leva upp till hypen/reklamen (nu kan jag hitta på massa anledningar till varför/var han köper tidningen och tänker faktisk testa SvD's kaxiga garanti, men någon skulle lätt göra det på riktigt...även utan några "pengar tillbaka" "vinn whatever" "vi lovar, den är SÅ bra"- anledningar). Den nyblivna kunden Svensson förblir såklart rätt skeptisk men nyfikenheten övergår till en viss spänning när han några minuter efter tolvslaget (eller precis innan vafan, let's go all the way) sätter sig ute med tidningen och öppnar den för att se...en artikel som handlar om tidningen som han håller i händerna...va? Som även (såklart?) är skriven av själva SvD...det här måste vara ett dåligt skämt? Besvikelsen övergår till en mild frustration, han vägrar tro på att han har blivit blåst...i sin förnekelse tänker han (vafan) "en sida till!" (sen slänger jag skiten) och precis när han håller på att vända sidan inser han att...han fick precis det som reklamen lovade. Ska han vara arg? Men det finns ju ingen anledning, eller? Blev han lurad? Eller är detta ett otroligt komplex skämt...är skämtet på hans bekostnad eller skapad "för" honom...han börjar ifrågasätta sig själv, tanken att han är så pass naiv och lättmanipulerad får honom att börja hyperventilera samtidigt som han inser att han symboliserar även personen på bilden som används i reklamen. Så...det var en ganska awesome reklam vi såg idag.
Detta är ett meddelande som jag skickade nyss till min lärare i "deltagande design"...5 timmar innan deadlinen för ett arbete som jag hade två månader på mig att skriva, som jag såklart började skriva för nå timme sen.
"Alltså Ola, jag håller på att bli galen här, jag behöver någon sorts fast punkt/tips/någon detalj att fokusera på.
Min tes är att slutanvändarna står för allt mer och mer innovation i designprocessen...för det är dom som brukar lösningarna och till slut stöter på/skapar nya problem som behöver lösas...hur? genom innovation/design som kommer varifrån? Användning/användaren. Ser du problemet här?
Jag förstår principen av att det inte går att "slutföra" design...som i sin tur, rent logiskt gör att man inte heller kan "slutföra" "designandet" av design...som i sin tur gör att det finns inga argument som är "helt" logiska/inte utgår från/slutar på sig själva
Min tes är alltså självklar- frågan är svaret och det krävs inte ens mycket förklaring/argumenterande för att gå hela vägen runt och hamna på samma argument/tes...what's the point?
Jag försökte ist fokusera på "kontext" men det är samma sak där. Varför är den mer och mer relevant? för den skapar och löser problem...som utvidgar/skapar bredare kontext...som skapar..."
Jag har mindfuckat mig själv. Jag förstår att man kan göra samma sak med varenda fråga/tes/vad som helst i livet, men jag föredrar frågor som slutar på "vi vet inte" ist för att gå runt och runt och runt...haha ännu en gång upptäcker man att livet är meningslöst. Nä, nu ska jag läsa fler artiklar som handlar om självklara saker, fml.
KIDS! Övertänk inte saker...det gör ont, man blir olycklig.
What is that feeling when you're driving away from people and they recede on the plain till you see their specks dispersing? - It's the too-huge world vaulting us, and it's good-by. But we lean forward to the next crazy venture beneath the skies.
Tre eller fyra år sen, london...runt jul tiden...jag försökte spela en sorglig ballad på piano, alldeles för packad...på en irish bar någonstans i richmond, det gick...sådär. En tandlös irish snubbe tog ifrån mig pianot och spelande en jullåt där en av styckena var:
You're a bum, you're a punk, you are an old slut on junk
lying there almost dead on a drip in that bed
you scum bag, you maggot, you cheap lousy faggot
happy christmas your arse, I pray god It's our last
inte först idag har jag fått veta att det är en låt av the pogues som jag nu älskar med hela mitt hjärta.
Helt plötsligt blev julen lite mer iräldsk så...var är min guinness?
Åh that's right, han är död...fuck it, who cares?
The flesh covers the bone
and they put a mind
in there and
sometimes a soul,
and the women break
vases against the walls
and the men drink too
much
and nobody finds the
one
but keep
looking
crawling in and out
of beds.
flesh covers
the bone and the
flesh searches
for more than
flesh.
there's no chance
at all:
we are all trapped
by a singular
fate.
nobody ever finds
the one.
the city dumps fill
the junkyards fill
the madhouses fill
the hospitals fill
the graveyards fill
