Stress och ångest ;-;

Asså just nu orkar jag inget mer... Mår rent sagt skit. Allt bara far åt helvete. Det alla säger är. "Jo men det kommer bli bättre" "det blir bättre genom tiden" men när! När ska jag få bli bättre?! När ska jag kunna skämma att jag gör nånting rätt för en gång skull!! När är det min tur att få träffa nya vänner och få behålla dom!! När ska jag kunna få vara glad!

Va?! Varje dag så hjälper jah andra. Jag tänker inte ens på mig själv. Jag förlorar vänner helt plötsligt. En utav mina bästa kompisar David lovade att han alltid kommer finnas vid min sida. Men en dag så blockade jan mig för ingen anledning. Iallafall så sa han inte ens nåt. Jag känner att allt jag för är fuxking fel!! Jag känner att ingen bryr sig. Jag får panik varje dag i skolan. Som att jah blir upptryckt i ett hörn. Att alla kollar på mig. Jag är mobbad, får ord emot mig. Blir kallad freak och massa annat. Ibland känns det som att jag inte ens försänar att leva. Att det var meningen att jag ska få panik attacker. Att jag ska få ångest för varje sak jag gör.

Allt har gått så långt att jag inte end kan välja mellan två saker längre. Jag tar medicin. Jag pratar med personer. Men det är som att ingen förstår mig.... Jag känner mig ensam. Ändå om jag är mitt ibland alla. Ändå om jag sitter med andra. Sp känner jag att jag inte passar in. Att jag inte borde vara här.... Varför måste jag må såhär. Varför kan jag aldrig få vara glad. I bara en minut? I en sekund? Men nej.... Varje gång jag tror allt ska bli bättre och att jag snart har klättrar upp för stegen. Så ramlar jag alltid ner och tappar taget.... Det är som att allt hänger på mig. Att alla lutar att jag ska göra klart saker. Att jag ska fixa allting....

Förlåt... Jag hoppas att jah inte låter egoistiskt... Jag mår bara skit just nu och känns som att allt är mitt eget fel v