Tjej, 31 år. Bor i Umeå, Västerbottens län. Är offline
... är det söndag idag och som vi alla vet betyder det att imorgon är det måndag.
Därför illustrerar den här låten mina känslor väldigt bra:
Vad ska man göra? Spela LoL? Sitta och deppa i ett hörn? Räkna matte (åååh, Flervariabelanalys <3)?
Jag tror att jag väljer alla tre, i valfri ordning! Håhå, så förträffligt!
Over and out
/Tvättbjörn
Ett tag fokuserade jag väldigt mycket på studierna: pluggade nästan varje dag, räknade alla uppgifter och skrev felfria labbrapporter, men nu har jag liksom ingen lust att göra det. Det känns bara meningslöst att derivera vektorer, omvandla koordinater och andra matematiska roligheter.
Numer fokuserar jag på annat, men mest på att skriva noveller och på den roman jag har påbörjat.
Felprioriteringar? Kanske lite...
Min dos av Lamotrigin har höjts, så nu ska jag stegvis upp till 300 mg. Yay?
Har även fått Atarax. Visst, den hjälper mot ångest och oro under dagen och gör det lite lättare att somna på kvällen, men man får så djävulskt vidriga mardrömmar att man till slut inte vill sova. :( </3
Bläh... Måste räkna lite matte nu...
Gnälligt blogginlägg? Självklart! Vad har man annars bloggen till för? =3=
Over and out!
/Tvättbjörn
På grund av min ovilja att leka med linjär algebra, ägnar jag min uppmärksamhet åt att göra onödiga saker på internet. Och vad är mer onödigt än att på en hemsida göra reklam för sig själv på en annan hemsida?
Exakt: inte mycket.
I alla fall tänkte jag länka till en sida vid namn Kapitel 1 där jag har lagt upp lite noveller och dikter som jag har skrivit. Det är långt ifrån allt jag har skrivit, men i framtiden kommer mitt litterära alster att utökas av fler noveller, mer poesi och en och annan roman. *pompöst flin på grund av min superior formuleringsförmåga*
http://www.kapitel1.se/matilda-broberg
Om någon är intresserad av att ge (konstruktiv) kritik, skulle jag bli en klad hest. c:
tld;dr : LÄS MIN SKIT, EMOJÄVLAR.
Kan. Inte. Sluta. Skratta.
Jag vet inte riktigt varför, men jag har varit riktigt enormt tankspridd den senaste tiden. Samt haft en bisarr känsla av att inte vilja träffa människor över huvud taget, men jag har ju släpat mig till universitetet ändå och försvunnit därifrån så fort jag har fått chansen...
Tenta har jag också snart... På lördag. Mellan 09:00 och 15:00. Sex timmars prov? Jättekul! Fast nej. Men jag kommer antagligen inte behöva all tid, det är bara en tenta i kursen "Matematiska verktyg", dvs ingenting direkt komplicerat.
Måste börja plugga, men lyckas aldrig få mig att göra det...
Blargh...
Over and out!
/MrRaccoon
Egentligen borde jag vara på universitetet just nu och vara fullt sysselsatt med programmeringsuppgiften (vi ska göra ett simpelt yatzyspel) som ska in idag, men det är jag inte.
De senaste veckorna har jag varit förkyld av och till samt fått konstiga depressionsinfall så att jag knappt har haft varken ork eller lust att träffa någon, så jag har missat/undvikit att gå på fem föreläsningar i programmering samt introduktionen i laborativ problemlösning i fysik. Programmeringen går att göra utan att vara på föreläsningarna, men med fysiklabbarna blir det lite svårare eftersom jag tyvärr inte äger labbutrustningen man behöver...
I alla fall så måste jag göra klart programmeringen idag och så tror jag nog att jag ska häva min förkylda och deprimerade ända till universitetet för fysiklabben som börjar klockan tre~ och håller på till klockan sex, sen blir det att kuta iväg till Eric där vi ska ha möte med OND (en studentförening jag är med i) och mötet börjar samtidigt som labben slutar. Det kan nog bli kul. :3
Efter det kommer jag att bli medsläpad, vare sig jag vill det eller inte, till studentpuben Origo där min omtänksamme pojkvän tänker supa ner mig. :D Eftersom jag är förkyld och har varit vaken hela natten, blir det nog inte så svårt. >.>
Nej, nu ska yatzyskiten bli klar!
Over and out.
/Tvättbjörn
Igår hade vi "vinbrännboll" som nollningsaktivitet.
Det går kort och gott ut på att slå en boll, springa upp på en kulle och dricka en shot vin.
Kvällen började bra, även om jag var den enda nollan som var med.
Sedan överdoserade jag mina stämningsstabiliserande lite grann i ett försök att sluta känna mig så nedstämd.
Jag drack även ganska mycket alkohol.
Och fick en ångestattack.
Den gick över, men sedan fick jag en till.
Den var värre eftersom medicinen och alkoholen förde krig i min kropp.
Sedan låg jag halvt medvetslös på marken och spydde.
Jag fick åka ambulans till sjukhus.
Det var inte kul.
tl;dr - Jag är en kaotisk liten tvättbjörn.
Än en gång kan jag inte sova och sitter därför vid datorn mitt i natten. Men för en gångs skull är det någon annans fel att jag inte kan sova: en teologstudent (min vän Daniel, närmare bestämt) kom hem till mig när jag spelade LoL vid tvåtiden och däckade på min säng. .____.'
Därför är jag nu vaken.
Och dagens första, och enda, föreläsning är inte förrän om tre och en halv timme.
Egentligen gillar jag att vara vaken på natten. Alla andra sover och det känns som om man har hela världen för sig själv, men man får kanske lite väl mycket tid till att fundera över sitt liv: allt som är fel, allt som kunde varit annorlunda.
It's hard to wait around for something you know might never happen; but it's even harder to give up when it's everything you want.
Over and out.
Från mitt studentrum till närmsta mataffär är det 600 meter.
Jag har känt mig äckligt paranoid de senaste dagarna, men det är inte mörkt nu så man tycker att ingenting borde kunna hända på en så kort strecka. Eller?
På vägen till ICA hände ingenting, solen tittade fram mellan de gråa molnen en sväng, men det var nog det mest spännande som hände. Så jag kom fram till ICA helt oskadd och handlade det jag skulle (mjölk, cigg, råttmat m.m.). När jag kom ut från affären gjorde jag det jag har tagit för vana att göra: tända en cigg eftersom man hinner röka en cigg när man går de 600 metrarna hem.
Jag hann bara gå runt hörnet på byggnaden innan en lång man på runt 45 år med glasögon och gråa stänk i sitt svarta hår, kom fram till mig och frågade: "Är du sugen på lite sex kanske?".
"Öh..." Jag tappade fattningen totalt, men kom snabbt till sans och sa bestämt "NEJ" innan jag gick vidare, förvirrad och en aning äcklad. O.o
Dafuq?!
Så nu känner jag mig lite smått skärrad och undrar vad det är för konstig stad jag har flyttat till. ._____.''
En kväll i augusti satt Matilda framför datorn och derpade runt på internet, intet ont anande om det hot som väntade utanför studentrummets trygga väggar.
Hon hade haft sitt fönster öppet större delen av dagen för att ventilera ut lukten av gammal tant från de mattor hon hade fått av sin farmor som täckte golvet. Det hon inte hade gjort var att stänga fönstret vilket i efterhand visade sig leda till en obehaglig upplevelse, för ute i mörkret väntade en illistig varelse på rätt tillfälle att slå till.
Varelsen väntade tills Matilda var upptagen med att spela Tetris innan den flög in genom fönstret, gjorde en skarp sväng mot den ovetande studenten och sedan accelererade för att göra en misslyckad kamikazekrasch in i Matildas datorskärm.
Rent reflexmässigt hoppade studenten upp på fötter, välte sin stol och ryggade bort från skrivbordet. Paniken han sprida sig utom kontroll innan hon insåg att det var en harkrank som hade kommit flygande från Umeås mörker för att lönnmörda henne.
Och det var inte vilken harkrank som helst, det var den största och mest ondskefulla harkrank den lilla studenten hade sett i hela sitt liv. Den flög hotfullt fram och tillbaks längs med väggarna i studentrummet i väntan på att Matilda skulle tappa intresset för den så att den kunde återuppta sitt mordförsök. Men Matilda anade vad harkranken hade för ofog i tankarna och slog ihjäl den med en rak höger.
Harkrankens exoskelett brast och dess inälvor blev till en svart fläck på de svagt gråa tapeterna.
Full av paranoia för fler attentat från de norrländska harkrankarna, stängde Matilda fönstret innan hon återvände till datorns trygga, elektriska sken.