Compersions blogg

"For once don't be so weak
back up the feelings that you claim now

Fall deeper into a world that you can't explain
For once don't be so weak, I see the mistake and it's you

Wind is blowing through closed doors
With shadows dancing in the hall.

Now hit the floor, crawl to the side,
We've all made better moves
despite the slowing of our feet.

Let hate save you when nothing else will."

"The idea of beauty leaves me enslaved"

"It's easy to be brave behind a castle wall"

- Welsh Proverb

"It's easy to be an ass behind a computer screen"

- Clarity

Hej,

Till er som faktiskt läser min blogg regelbundet:

Har ju delat med mig av att jag är väldigt bra på att läsa av och tolka människor. Så till den grad att jag kan förstå när folk tappar intresset för det jag pratar om, eller när folk är "artiga" och "lyssnar" fast att de i själva verket inte är intresserade överhuvudtaget.

Well, det hände idag. Folk avbröt mig mitt i min berättelse, tänkte på annat, och när jag väl var klar fick jag ingen egentlig kommentar på det. Det känns lite tungt när jag berättar vad som händer i mitt liv och folk får den där glasartade blicken i ögonen som säger mig att de är någon heeelt annanstans egentligen. Är jag ens intressant att lyssna på? Varför ödslar jag ens tid och energi på människor som "lyssnar för att svara" eller inte lyssnar överhuvudtaget?

Den här veckan har det känts som att halvt om halvt börjar tappa min sociala förmåga. Både jag och många jag känner är betydligt mer bekväma med att använda (anti)sociala medier än att faktiskt träffa människor på riktigt. Så slänger vi in lite känslolöst knullande här och där så är allt frid och fröjd?

På en månad har två människor kommit in i mitt liv och de försvann precis lika snabbt som de dök upp. Första gången var jag inte beredd på det, och det var först i efterhand som jag förstod att personen ifråga bara var intresserad av en sak. Det var en mysig vecka iallafall, tror fanimej nästan att jag kände grejer ett tag. Tog ett par dagar och därefter var jag över det.

Den jag inte begriper är hur jag kunde gå på samma sak en gång till med en annan person bara någon vecka senare. Det var samma sak där, väldigt intensivt under en väldigt kort period tills hon bara slutade svara.

Jag klandrar inte damerna, tvärtom, jag har nått ett par betydelsefulla insikter om mig själv tack vare dem:
- Jag är definitivt redo för ett förhållande igen.
- Det var inte meningen att det skulle bli något med någon av dem.
- När jag väl klickar med någon, så faller vi båda stenhårt för varandra.
- Jag måste bara hitta någon som faktiskt är genuint intresserad av något seriöst.

"In time you'll see me shine"

Man slår Man ---> Fan vad du nitade honom!!!

Kvinna slår Kvinna ---> Caaaatfight!!!

Kvinna slår Man ---> Faaaaaan, bruden vilken badass du är!!!

Man slår Kvinna ---> Äckliga fakking kvinnoförnerdrande äckelman, fakkfakkelifakkfakk. DÖ! (och hela världen hatar)


Hmm...

Tankar kring detta?

"Do not comment, Clarity. Do not comment."

Fuck, men jag vill.

"Do not."

Okej då.

"I'll never open myself up this way again."

"The damage has been done and this machine has begun on its path of Destruction"

Testa att dra upp hastigheten till 1.25 xD

Du har väldigt lätt för att läsa av folk samt tolka/förstå deras reaktioner och kroppsspråk.

Detta leder dessvärre till att du "känner" när en person inte pallar med dig...

... men du vet också när någon verkligen uppskattar dig.

Det gör det väldigt enkelt om du exempelvis skulle ragga på en fest för du fattar liksom vem som är intresserad och vem som inte är det och kan agera därefter.

Du hatar tystnad i sociala sammanhang för du "känner" bokstavligt talat hur obekvämt det kan bli, och det kan överväldiga dig och göra dig socialt matt samt leda till att du börjar prata alldeles för mycket (oftast om dig själv, vilket i sin tur kan leda till att folk ser dig som självupptagen fast att du i själva verket inte är det.)

Ibland vet du hur en person kommer agera (i synnerhet om du känner personen väl) innan personen i fråga ens gör det själv.

Om du inte får din egentid så kommer du bli socialt tafatt eftersom allt du känner i sociala sammanhang kommer bryta ner dig. Detta kan i sin tur leda till förstörda relationer eftersom folk (i synnerhet extroverta människor, no offense!) i regel inte begriper hur du kan föredra att spendera en kväll hemma för dig själv framför att hänga på stan med dem.

Ibland är det bästa du vet att vara ensam, för det får dig att uppskatta att vara social och "göra något" så mycket mer.

Icke väl valda ord eller handlingar från dina medmänniskor kan verkligen totalt bryta ner dig eftersom du inte begriper hur någon kan prata eller agera på det sättet, i synnerhet eftersom det inte finns på kartan för dig. Du är så fruktansvärt medveten om vad du känner och inte känner, och du skulle aldrig i livet önska att någon annan mådde dåligt.

När du verkligen bryr dig om en person, och någon beter sig på ovanstående vis mot hen, då kommer de få en emotionell shitstorm på sig eftersom du känner båda sidors känslor vilket kan leda till väldigt... Intressanta reaktioner.

Så... Välkommen till mitt liv =)