Riktigt namn:
Lina Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Med någon
Politik:
Inte valt
Dricker:
Te
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2010-10-31
Jag hatar synen jag har på mig själv och skulle göra vad som helst för att slippa den.
Liksom hur skulle mitt liv se ut utan alla krav och all ångest kring allt jag gjort och gör fel?
Men ah, det är ens misstag som man lär sig ifrån... Och alla har brister.
Prestationsångest, självdestruktivitet och allmän destruktivitet.
I en sammanfattning till "Ondskan" nämns begreppet Den som blir slagen, den slåss. Kan stämma bra ärligt talat, för bra.
Åter igen är jag fast i ett sömnlöst tillstånd.
Ett tillstånd där datorn står på med någon tråkig serie, i bakgrunden ljuder sprängningarna från gruvan och tankarna vara snurrar runt i min skalle. Jag borde sova och jag vet att jag behöver. Men vad ska jag ned sömn till? Sömn har aldrig hjälpt mig tidigare, den för bara med sig mardrömmar om den enda människansom jag hatar att sakna, den enda personen jag hatar men samtidigt älskar.
Varför ska det vara så svårt för sig att förstå..?
Varför ska det vara så svårt att släppa allting med dig efter alla dessa år..?