Jaha
Min mamma dog i förrgår.
Och jag vet inte vad jag ska känna, bara fan. va i helvete. Jag snacka med henne i telefon två dar innan. OCH HON BARA DÖR ! fan alltså, jag orkar inte, jag är så jävla trött, sover hela tiden, men endå är jag så jävla trött, mina lungor känns tilltryckta, jag kan inte andas, känns som ett gummiband runt min bröstkorg.
Jag var i skolan, jag var glad, för jag skulle byta till barn och fritid, jag fick byta, och på lunchen satt jag med några från barno fritid, ja vart glad, för jag lyckades med nått. Oså ringer Min mamma, alltså min fostermamma som jag bor hos, och säger att det har hänt något hemskt, och att jag måste komma hem och att socialen vill träffa mig. Först trodde jag att det var min hund, men det är ju ologiskt att socialen skulle komma för de, sedan så förstod jag att mamma, det är mamma. Jag trodde att hon kanske vart med i en olycka eller att hon FÖRSÖKT ta sitt liv. efter en halvtimma smsar min storasyster och säger att hon älskar mig och att hon inte vet vad hon ska säga.
Jag fick panik. VARFÖR SÄGER DEM INGET?
Min fostermamma hämtade mig i skolan och kör hem mig. hon säger inget först, men går in o köper bröd till socialtanterna som ska komma.
Sedan så säger hon att " mamma va i mullsjö, hon hade satt på tv:n och ställt fram pizza och cola för att äta, i hennes rum. och så hittade personalen henne, sittande i en fåtölj, död."
Och då började jag gråta som fan. tydligen hade hon inte fått nån luft,hon har ju haft lunginflamation ett tag, och när hon ringde låt hon helt hemsk, hes, och trasig. Men när hon ringde för två dar sen, så mådde hon bra.
Idag ringde min syster och frågade om jag vill se henne, och sa att mamma inte kommer se ut som vanligt, för hon hon hade suttit framåtlutad i fåtöljen, så hennes ansikte var väldigt blått och svullet.
så jag bestämde mig för att jag inte ville se henne.
Sedan grät jag i en timme till. För att jag sa nej.
Men sedan när min foster mamma sa att Min syster tyckte att det var bra, att jag inte ville se så kändes det bätre. För det är det mitt liv går ut på, att alla andra ska må bra.
Jag har många åsikter, men jag mår alltid dåligt över dem, för jag vet inte vad andra ska tycka.
Alla viktiga beslut i mitt liv har varit jobbiga, för jag måste veta vad alla andra tycker, vad ska jag göra för att De ska må bra.
Men nu är hon död, och hemskast är att jag aldrig sa ja älskar dig tillbaka i telefonen. Det har jag inte gjort på flera år. Och hon var alltis tvungen att tjata på mig för att jag skulle säga #puss o kram " till henne i telfonen. OCh jag är så arg för att jag gav dumma och tykna och idiotiska svar till henne på facebook när hon skrev mamma kärleks förklaringar och puss och jag älskar dig och sånt.
Hon skrev att hon ville höra på skivan jag hade köpt, och jag skrev bara (Y)
FAAAAAAAAAAAN.
Nu har jag svarat på alla henes kommentarer och maill. Men hon kommer aldrig att se dem. Hon kommer aldrig få höra mig säga jag älskar dig.
Fan
Och nu säger dem att jag har nån jävla deprition. Jag är så jävla sjuk bara. Ont i kroppen, halsen, hostar. Fan heller.
Mamma jag älskar dig.