Riktigt namn:
Ellen Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
In the closet
Intresse:
Hästar
Bor:
Med föräldrarna
Politik:
Inte valt
Dricker:
Inte valt
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Nudist
Medlem sedan:
2008-04-06
Jag har vart i Nice. Det var NICE AHAHAH.
Rättså iaf.
Varmt som fan.
Jag brände mig i solen. Som fan.
jag har köpt skor. Med klack. Vad fan.
?
Köpte en liten drake också. Eller.. en stor drake. Den största av mina små drakar någonsin.
Den är fin. Den sover.
Den var dyr. Så nu får Jakob ingen jätteförsenad födelsedagspresent alls.
Oj.
Får inte träffa ovanstående pojk ikväll för min far.
):
I Frankrike har jag bestigit berg och sett havsvarelser. Men mer om det i ett alldeles för långt märkligt inlägg när jag inte hemsöks av en fruktansvärd hunger.
Vilket jag gör nu.
Juste. Jag har köpt en bok.
Med tusen sidor.
Så jävla tung.
Så jävla fin.
Så jävla bra.
Skulle kunna säga att det är den bästaste av dom bästaste böckerna jag läst och att alla borde läsa den.
Men jag tänker inte säga vad den heter. För den är min.
Är i Vetlanda på äventyr.
STORA ÄVENTYR.
I Vetlanda ja...................
Jag trodde att det uråldriga kriget mellan punkare och raggare hade dött ut.
Men icke!
I denna småländska stad ute i skogen existerar det ännu.
Raggarna brummar runt i sina fula gamla bilar och lyssnar på något som låter som dansa i neon samtidigt som de tutar och vinkar åt varandra bakom sina fluffiga tärningar som dinglar från backspegeln.
Samtidigt på andra sidan torget....
Någa punkare iförda skinnjackor och fräcka frisyrer sitter och svär och skrattar åt raggarna i deras fula mjukisbyxor och sunkiga företags t-shirts.
Herrejävlar.
Den här svenska småstaden har fastnat i 70-talet.
Och inte på ett bra sätt.
En gubbe på en uteservering sa "snygga brudar!" till min mamma och min syster.
Han var 60+
Jag bor i ett rum på Vetlanda stadshotell med aprikosfärgade väggar prydda med tavlor på blomsterbuketter och har en fin utsikt över stortorget där det sitter tuffa grabbar med blondiner på bänkar bredvid sina mopeder.
NAJS.
Jag har fått en mindre dos av Jakob så jag tror att jag överlever till på söndag när jag kan träffa honom igen.
Nu ska jag somna till brummandet från bilar med avsiktligt trasiga avgasrör.
Sitter med bullen i knät.
Han stångas.
Och bits.
Jättehårt.
Men det är okej för han är gullig.
(:
Jag har städat klart hela mitt rum nu. Så jävla onödigt. Ingen skillnad.
Men nu får jag flytta in datorn där och slipper stänga av klockan åtta för att lille farsgubben ska sova.
Men det är okej för lille farsgubben är snäll.
Han ska köpa en jacka åt mig för att jag var duktig med matten på sommarskolan.
Känner mig lite bortskämd.
Men det är okej för jag var duktig.
Har packat också.
Ska till skåne i två veckor med ponnyn.
Så jävla mycket att packa.
Men det är okej för ponnyn är fin.
Kommer inte träffa Jakob på den tiden. Och sen bara en dag innan båda ska resa bort i en vecka igen.
Det är fan inte okej.
Trots det ihärdiga skyfallet som härskat över himlavalvet idag tog jag mig tappert ut till min nästintill dränkte springare. Han kämpade på så gott han kunde trots sömndrycken som vättarna spillt ut i hans vatten.
Jag är pissed.
Jag kommer aldrig på något att göra när jag och jakob är med varandra. Jag suger på det och är skittråkig.
Men nu har jag äntligen kommit på något. Men för det behöver vi lösgodis och jag tänker fan inte gå till willys själv och köpa det. (tar fan en halvtimma)
Det hade jag inte behövt om Jakob hade vart här. Men det är han ju inte. Kl åtta sa han att att han skulle åka om en halvtimma. Det tar en timma med bussen så han hade vart framme nu. Men så vitt jag vet har han inte åkt än. Dumt.
Så nu är det förstört och vi kommer inte ha något att göra och han kommer klaga på det.
Jakob, du är dum.
Som fan.
Varför är vi inte gulliga och nykära?
Vad fan.
Det här är till Jakob.
(Anti-spam koden till att ladda upp den här bilden var forevre Love)
Jag svepte en förtrollad dryck för att släcka min törst och ge mig styrka trots den tunga värmen utsänd från den mörkaste delen av häxornas hjärtan strax innan jag skådade i min spåkula för att kunna förutse den bästa vägen dit jag och min ädla vän hade stämt möte.
Men ack och ve, häxornas värmebölja gav mig hinder på vägen och jag lämnades ensam in till ett rusande vimmel av vrålande bisonoxar. Men klyftig som jag är kallade jag till mig en duva med min milda sång och sände ett meddelande till mina lakejer som genast kom och hämtade upp mig.
Vi susade fram genom det karga landskapet och nådde till sist vägen mot den förutbestämda mötesplatsen.
Terrängen var allt för avancerad för mina följeslagare så jag tvingades att fortsätta ensam.
Först prövades min styrka och koncentration då jag tog mig an bestigningen av dödsberget mot dess omtalade topp med ett böljande hav av blåbärssoppa. För att ta mig över havet bröt jag loss en stor bit bark från en sedan länge dött träd vars grenar tyngdes av nattsvarta korpar med ögon djupare än all världens oceaner. Barken använde jag som flotte och gled sakta framåt i den tjocka dimman.
Jag kunde knappt se handen framför mig och mitt hopp började tyna. Men så slogs jag av längtan efter min springares glänsande hårrem och blick fylld av oändlig visdom.
Plötsligt kände jag flotten gå på grund och hörde hur den hasade mot en finkornig sand. Jag tog ett graciöst skutt över till land och kände mig bättre till mods allt efterson dimman lättade och jag lämnade sjön bakom mig.
Jag vandrade många mil längs vägen som kantades av fält som sträckte sig långt bortom horisonten mot oupptäckta marker. I öst skådade jag träd och förstod att det var åt det hållet vår mötesplats låg.
Jag började gå fortare och fortare tilss jag övergick till att springa och snuddade knappt vid gräset då jag genade över ängarna i mina magiska skor som jag hade fått av den gamle trollkarlen. Skorna gjorde så att jag skulle kunna springa i dagar utan att vare sig bli trött eller utsliten till smärtans gräns.
Jag tvärstannade.
Där, borta bland simpla kreatur stod han.
Med sitt ädla huvud stolt upphöjt och den vackra kolsvarta manen vajandes i vinden.
Han hälsade mig och till hans stämma vaknade skogens alla varelser och sjöng för honom. De kröp fram ur sina hålor, ner från sina träd och ut ur sin dvala för att anslutas i gläntan runt om honom och visa sin kärlek.
Han bredde ut sina enorma vingar och sträckte på sig.
Det blev helt tyst.
Ty en sådan syn kan inte beskrivas med ord och ingen levande varelse vågar bryta tystnaden med rädsla av att förstöra det majestätiska ögonblicket.
Han slog ett kraftigt slag med vingarna och spindelnäten i de daggvåta snåren svajade då han lyfte från marken mot skyn för att hälsa solen välkommen.
Sedan såg han på mig och gjorde en störtdykning för att därefter landa helt mjukt vid min sida.
Hans varma andedräkt försänkte mig i ett oerhört lugn och jag svingade mig helt säker upp på hans muskulösa rygg.
Återigen lyfte min vän mot himmelrikets land och vi färdades över de oändliga ängarna, det dimmiga djupblå havet och den karga slätten. Hans kraftfulla vingar lyste som koppar i solen och vi flög vidare mot ungdomens källa.
Den som orkar läsa allt är bra.
MHM.
Jag blev tagen av en busskontrollant idag. 1200 spänn i böter. FML.
Jag och Jakob ska på äventyr.
Vi ska ta oss med hjälp av västtrafik till min sommarstuga ikväll.
Enligt reseplaneraren åker vi 20:10 och är framme vid bron till ön 22:30.
vi ska åka med tre olika bussar och det är 5 minuters marginal mellan varje.
Med tanke på att det är midsommar och därmed mycket trafik är det stor risk för köer.
Om den första bussen blir mer än 4 minuter sen så vi missar nästa får vi vänta i över en timma på att kunna ta en buss, när vi sedan har kommit fram till hållplatsen vi ska av på har vi missat sista bussen mot ön.
Då är klockan ca halv ett på natten och nästa buss går 07:någonting.
TOPPEN
Så då får vi gå. Sen ska vi även gå när vi kommer till bron över till ön.
Sammanlagt blir det lite mer än en mil att gå.
Vilket äventyr va.
