Atm skulle det vara otroligt tillfredsställande att slå henne i ansiktet. Fast å andra sidan skulle jag aldrig göra det. Skulle aldrig för mitt liv ens peta på henne med pinne. Hon är äcklig, trångsynt, inkompetent och trög. Är uppenbarligen fet också. Eller nä, jag är fläskig.
Fast nä. Jag är fast över hela kroppen. Finns ingenting som dallrar på mig at all. Att försöka övertyga mig om att min drömkropp ser ut som något som missbrukat amfetamin halva livet är meningslöst. Jag tycker inte att det är snyggt. Det är okej att vara normalbyggd eller hälsosamt smal, sure, men ingenting jag strävar mot.
Tänk vad trevlig värld vi skulle ha om folk var lite mer openminded.
Innan jag lägger mig och sover i hundra år ska jag klaga lite över hur Sverige ser ut.
Jag har letat efter högskolor som har djurvård/djurpark som inriktning. Finns inte. Letat efter komvux som har djurvård/djurpark som inriktning. Finns inte. Men det finns hundratals gymnasium över hela sverige med den inriktningen. Fast sen hormoderaterna tog över så kan man inte söka in till gymnasium senare från det året man fyller 20. Dra åt helvete. Jag vet dock inte om jag hade orkat plugga djur för tre år sen i alla fall, men ändå. När morsan pluggade då gick det hur bra som helst att plugga på gymnasiet oavsett vilken ålder du är. Men nu är din framtid rostad och ditt liv rökt om du inte bestämde dig för vad du ville slava med resten av livet, när du var 10.
Är så jävla trött på hur det här skitlandet ser ut politiskt att jag skulle vilja kräkas i Reinfeldts äckliga middag varenda dag för resten av hans liv. Likaså psykvården. Det här landet är pinsamt och jag skäms över att kallas svensk.
Nu ska jag sova på mina äckliga mediciner och dränka mina sorger i dåliga filmer och WordFeud.
Tänk vad stor skillnad det är på att vara medicinerad och omedicinerad! Nu har jag äntligen fått i mig mina mediciner och jag får saker gjort! Tänk om min läkare såg mig nu. Jävlar vad han skulle få se! Jag har ju till och med anständiga kläder på mig, ju! Har dammsugit rummet och nu håller jag på och tvättar.
Dessutom är lägenheten helt annorlunda efter att den blivit behandlad. Det är liksom tyst nu! Innan surrade hela lägenheten och det var alldeles för mycket aktivitet här. Hela stället var alldeles för kompakt och sjukt påfrestande. Men nu är det bra! I alla fall för ett tag. I vanliga fall duschar jag aldrig när jag är ensam hemma, och definitivt inte med fördraget draperi! Men idag gjorde jag det. Och det är så jävla skönt att klara av såna småsaker själv nu. Det är nog främst tack vare Lyrican. Damn, vad jag är tacksam för den medicinen! Kan till och med ha det släckt i större delen av lägenheten utan att det känns som att det är något mer som följer efter mig. Kan vara uppe på nätterna och röra mig i lägenheten utan att vara rädd. Åh, vad jag önskar att det kunde vara så hela tiden. Hade varit så jävla skönt att slippa gå omkring och vara rädd hela tiden.
Ohwell, nu tvättar jag och när det är klart ska jag kila iväg till min banrdomsvän och chilla galet! :D
Är dock jävligt less på vissa användare här. Grupptryck ftw verkar det som. Jävla idioter.
Jag börjar bli trött på att vara singel, faktiskt. Börjar kännas rätt så ensamt :c jag vill ha någon jag kan skratta mig gråtfärdig med, någon att dela sena morgnar med kallt kaffe och massa prat med. Någon jag kan gå runt naken med utan att känna mig äcklig. Jag vill ha någon jag kan bli frisk med. Jag vill kunna titta tillbaka sen och se skillnaden på mig från då till nu.
Jag kanske helt enkelt försöker för mycket..
Funderar på att städa rummet och skrivbordet.. Orkar jag...? Kanske.
Haha, jag har alltid så meningsfulla blogginlägg att ni dör :D
Mamma snodde mitt läppfett så fick leta fram ett annat, men det har jag råkat tvätta i tvättmaskin, så det är bara smetigt och dåligt :c
Mitt liv suger.
Haha, jag är så jävla kass på att blogga, men funderar endå på att börja igen? :o Frågan är bara vad fan man ska blogga om :s Kanske vara tråkig och skriva om hur det är att vara sjuk? eh..
Haha, egentligen inget att jubla över men finally har jag mediciner igen!
Och för er som inte fattar nåt av vad jag skriver så tar vi det från början:
I början på mars åkte jag in akut till psyk för inläggning då jag totalt kraschade efter att ha blivit dumpad. Brukar inte ta det så hårt, men det var massa andra saker innan som gjorde att detta räckte för att det skulle skita sig totalt. Var inlagd lite över en vecka och blev fullproppad med mediciner från A till Ö bara för att slippa bry sig om mina problem. Efter andra inläggningen (självmordsförsök), så fick jag en psykolog/behandlingsansvarig. De erbjöd mig Seroquel vilket jag tog emot utan att kolla vad det var för något och utan att de gick igenom vilka egentliga problem jag hade. Eftersom jag vart inlagd två gånger antog dom att jag var deprimerad. False. Jag är för fan inte deprimerad, jag är världens gladaste människan MEN JAG HAR SÅN HELVETISK ÅNGEST. Men det fattar ju inte dom som jobbar där. Jag hade ett flertal, både psykologsamtal och läkarsamtal och på varje samtal hävdar jag att jag har ångest men det lyssnar dom inte på. Efter att ha tjatat i ~fem månader går de med på att ge mig ångestdämpande. Under den här tiden har jag sökt aktivitetsersättning och skrivit ett läkarutlåtande om mig för att skicka in till Försäkringskassan. Samtalet därpå (8:e okt.) tycker min läkare att vi ska ta bort Lyrican och ge mig Ritalin istället. I helvete heller! När vi sedan hör av oss till FK, då vi fått en påminnelse om att de inte fått in nåt läkarutlåtande, så säger de att jag fått avslag. När mamma ringer till stället där jag har min vård så ljuger de henne rakt upp i ansiktet och säger att de skickade in ett utlåtande 27:e juli. Jaså? Och varför har då inte FK fått in det? Både jag och mamma konstaterade att de ljög för oss. Dessutom nekar min BA mig vård och min läkare nekar mig medicin. Har samtal 29:e nov. och då jävlar ska jag fan trycka upp i facet på dom hur jävla dåliga dom är. Dessutom ska det ringas till Socialstyrelsen och lämna in en anmälan till stället. Det är ju pinsamt hur de sköter sig där borta!
I vilket fall så har jag ÄNTLIGEN fått ett nytt recept efter att ha varit utan medicin i EN JÄVLA MÅNAD.
Far åt helvete, Farsta-Skarpnäcks Socialpsykiatriska Öppenvårdsenhet!
Nu jävlar ska titta på Fringe istället och tröstäta godis. Tjohej.
Alltså.. Glodde igenom en killes hundramiljoner kommentarer om hans töjningar. De flesta säger "fan vad fult, du kommer ångra dig", men ja, sooner or later ångrar man sig. Det betyder inte att hela livet är kört eftersom det finns studior som syr ihop öronen åt en. Klart det kostar, men vad har inte alla dina töjningar kostat när du töjt upp? Själv ligger jag säkert på tusentalts kronor och det kompenserar ju upp för kostnaden att sy ihop.
Förövrigt tycker jag att det är alldeles för många här som är så jävla dryga att jag vill äh, har itne en aning om vad jag skulle skirva.
karatekishti kom till stockholm igår så vi drog och käkade på donken mittemot centralstation. sen när vi skulle gå så hittade jag en ullkappa som låg på en papperskorg så den tog jag hem, haha. Okej, låter som värsta lodisen nu, men den var snygg :( Hade bara två hål i fodret men det syr man ihop på en pisskvart ^^ Men när vi kom hem igår så la hon sig i sängen och chillade och jag dumpade mig framför datorn och fastnade på http://www.tjuvlyssnat.se/. Hon sover här inatt igen och det har varit fett chill att träffa henne igen. Finns nog ingenting som slår att kunna vara med polare men endå kunna sitta vid datorn i sin egna lilla värld utan att känna kravet på att man måste råkommunicera med den man är med.
Så just nu är det här nog en av dom bästa relationerna jag har till någon faktiskt.
Ohwell, nu ska jag fortsätta garva mig gråtfärdig av tjuvlyssnat, haha! :D
Har mamma fattat att det är pengar som hindrar mig från att träffa vänner. Snäll som hon är erbjuder hon sig att betala för vad jag nu kan tänkas hitta på. Känns lite surt att det måste ta henne ett halvår att fatta det, menmen..
