elefantras blogg

Imorgon är det karonka. Aka treornas chans att skrämma skiten ur oss. Vi har fått massa kryptiska mail hela veckan, å ena sidan ska vi inte vara rädda alls, å andra sidan ska vi ha kläder på oss som vi inte är så väldigt rädda om, å tredje sidan tänker treorna sätta skräck i våra mardrömmar. Och just det, fick ett till mail igår "...ni kanske inte vill sminka er eller fixa håret före, det kan ni göra efteråt."

Hjälp.
In other news; jag lagade just kycklinggryta med pappa och han pratade om hur spännande det måste vara för mig att fylla 18 snart och äntligen få "umgås med pojkar, röka och dricka vin".

Jag vet inte om han drev med mig eller om han var seriös. Tänker gissa på det första. Halp.

Vad jag inte skulle ge för att mitt liv skulle utspela sig i stockholm just nu.
När jag bodde där tog det slut med min första pojkvän och det var såklart sjukt jobbigt - men fördelen var ju att det var en chans på miljonen att man skulle springa på honom på stan! Iochförsig bodde han inte i innerstan, men ändå.

Nu sitter jag fast i mini-Mariehamn och måste passera mitt senaste ex hus varje gång jag går till och från skolan. Bara känslan av att man kanske får syn på honom eller hans nya flickvän gör att jag blir lite lätt illamående, men jag har lyckats klara mig utan en sådan händelse ända fram tills idag då jag mötte honom på väg in till skolan. Ignorerade honom totalt, han är ändå ett fiasko som människa. Önskar jag hade spottat lite i förbifarten men lyckligtvis hade jag min snygging i telefon och pratade bort det pinsamma mötet utan att titta på exet. I ögonvrån såg honom göra en lite lätt förvirrad (läs: retarderad) min. Amen.

Är inte lika arg längre. Accepterar i det tysta att han är en finnig och rätt ful idiot och att jag varken kan eller vill göra något åt den saken. Yeah.

Däremot ser jag till det positiva: det är mitt i allt mindre än en vecka kvar tills jag fyller år, vädret är lite småtrist men det innebär att jag och olle stannar i sängen och kurerar oss med te och kyssar och jag kan dra fingrarna genom hans hår och säga att han måste klippa sig. Han har lovat klippa sig. Jag måste också klippa mig, haha.

Nu måste jag klä på mig och försöka hitta mitt pass för annars blir det nog ingen ausgang för mig på födelsedagen. Har inget annat legg. Hihihi. Ojojoj.

Jag kan visst inte hantera alkohol längre. Slutade just spy. En halv helg: borta poff.
Inte särskilt roligt och sen är det ju faktiskt fortfarande 748929734 kanelbullar om man räknar kalorier. Fast sånt ska man ju inte göra, nejnej, no no.

Big no no.
Imorgon är det skola och jag orkar inte, önskar att jag inte hade lagt ribban så otroligt madafacking högt för den här perioden. Men gjort är gjort och nu tror alla lärare att jag är skitsmart, fast egentligen pluggar jag inte alls överhuvudtaget utan sitter istället hemma och spelar God of War2 på ps2 varje håltimme. Och varje timme fritid också.


Nej, söndagsångest, måndagsångest. Skulle vilja sova, men det går inte, så jag ska lyssna på the knife och kyssa kroppen som ligger bredvid min. Obs: kroppen lever, jag är ingen nekrofil fattarrrniii.

puss.

Ja, det är mitt motto. Och det är ett underbart motto.
Här har jag äkta finskproducerad vodka och Fanta Wildberries och jag totalt skiter i att om jag dricker upp den här så motsvarar det typ 850 kanelbullar. Jag skiter i att jag inte går ner i vikt mer och jag skiter i att vågen visar "hälsosamma kurvor a la 53 kg" (fläskigt) och inte "du är alldeles för mager" a la 40 kg. Mmm. Skita i det. Ja tack.

Det går sådär. Jag har matmonsterhjärnspöken men eftersom min vikt inte visar det så får man ingen hjälp. Jag stör mig på det vårdsystemet för det bara ökar trycket på fokuset på vikten. Som att ätstörningar satt i vikten. Ätstörningar sitter i huvudet och BUP hjälper inte om man inte har "rätt" vikt.

Fattar ni hur dåligt det är?

Jag har kommit extremt långt på egen hand men det sista steget går inte utan hjälp. Det går inte.
Tack för självinsikt, för vetskap, för kunskap, för intelligens, jag förstår ju att jag mår bättre fysiskt och psykiskt i längden av att ligga på normalvikt. Men jag blir inte kvitt alla hjärnspöken.

Nu ska jag springa tvärs över stan för att hinna till en fest. Eller ska jag kalla det dubbeldate? Jag vet inte.

jag har inte sovit på 36... 37--- äh, snart 40 timmar.
jag vet inte varför, jag har haft lite ångest och har grälat
med några av de som jag trodde stod mig absolut närmast.
haha.
vad ironiskt att man till och med lyckas få ett gäng som inte snackar skit
om folk att börja snacka skit om en. eller inte ironiskt kanske, men
tragiskt.


nu känner jag en smula trötthet i kroppen, och det ligger en söt
person och två katter i min säng. dessutom förstår man inte vad jag skriver.
inte jag iallafall, så snurrig är jag.

godnatt och puss!