skona mig!

Vad jag inte skulle ge för att mitt liv skulle utspela sig i stockholm just nu.
När jag bodde där tog det slut med min första pojkvän och det var såklart sjukt jobbigt - men fördelen var ju att det var en chans på miljonen att man skulle springa på honom på stan! Iochförsig bodde han inte i innerstan, men ändå.

Nu sitter jag fast i mini-Mariehamn och måste passera mitt senaste ex hus varje gång jag går till och från skolan. Bara känslan av att man kanske får syn på honom eller hans nya flickvän gör att jag blir lite lätt illamående, men jag har lyckats klara mig utan en sådan händelse ända fram tills idag då jag mötte honom på väg in till skolan. Ignorerade honom totalt, han är ändå ett fiasko som människa. Önskar jag hade spottat lite i förbifarten men lyckligtvis hade jag min snygging i telefon och pratade bort det pinsamma mötet utan att titta på exet. I ögonvrån såg honom göra en lite lätt förvirrad (läs: retarderad) min. Amen.