PetriValentins blogg

Varje morgon den här veckan har jag sovit en timma längre, trots mitt mål att gå upp tidigare varje dag.

Okej, jag må kanske ha en tendens att fastna i anime, spel eller bara internet innan jag somnar men har ändå lyckats somna lite tidigare och tidigare.

Så varför? >:(

Jag tror helt enkelt inte jag är menad att leva innan tolv på dagen.

Så måste det vara.



...it all makes sense.

Ni har aldrig sett en fabulösare fakking pumpa!



Jag hittade en gammal palett ögonskugga som jag glömt att jag hade! Har inte vågat blanda så mycket färger innan (mörk orange, ljus orange, gul, ljusgrön, mörkgrön, svart) men tyckte det funkade rätt bra till slut! B)


fylleredigering.se

Kommer köra något mer utstickande på Rockbitch nu i helgen, i alla fall under spelningen. Sen får jag se vart kvällen och inspirationen tar mig.

God natt!!

Det börjar närma sig nu! Då kommer den eviga frågan... Vad ska man klä ut sig till?

Förut brukade jag alltid koordinera min kostym med mina kompisar och köra ett tema (Twin Peaks, Lock Shock & Barrel, Team Rocket, Rick Astleys olika skepnader osv) men i år har jag inte haft så mycket tid.

För mig handlar Halloween nästan mest om att spöka ut sig till något obskyrt, visa upp sig för folk och se hur många som fattar ens utklädnad. Gärna full. Och med pumpasnacks till hands.

Well, kommer jag inte på något bra till helgen fixar jag i alla fall något till Rockbitch Boat. Jag har ändå inga konkreta planer för helgen ännu...

Något tips på någon kul tillställning? Och vad ska ni klä ut er ill? :D

Jag har sagt upp mig från mitt jobb. Detta är det bästa val jag gjort på länge.

Jag har sparat ihop lite pengar för vintern och nästa termin tänkte jag plugga och ta CSN så pengar är inte ett problem.

Jag skriver scheman åt mig själv så jag hinner med allt bandjobb under dagen.

Jag kan ha på mig vilka kläder jag vill! Detta är pastellernas tid.



Har på riktigt inte varit så här lättad och avslappnad på över ett år.

Vi bortser från det vanligaste (i alla fall för mig) - ljuset av att bli bländad, röd färg (från att ljuset färdas genom ögonlocken) och myrornas krig-aktigt brus. Om jag sitter och fokuserar på att "se" istället för att dagdrömma börjar det dyka upp mönster och former av olika slag, ofta i rörelse. So far so good.

Det som egentligen får mig att skriva den här posten är de bilder som randomly dyker upp. Ibland efter att jag blundat ett litet tag, ibland så fort jag stänger ögonen. Det kan vara vad som helst, ett landskap, ett objekt, ofta fina kläder jag skulle vilja göra. Designer som jag alltså inte tänkt ut tidigare. Efter lite internet-research har jag läst att de flesta som skriver om liknande upplevelser ser ansikten. Människor de känner, främlingar, i vissa fall förvridna och demoniska ansikten.
Det är dock inget jag direkt kan relatera till. Det kan hända att jag ser ansikten men jag kan lika gärna se något helt annat.

När man är på väg att somna är det vanligt att bilder dyker upp, det händer många. Det som förvirrar mig är att det händer mig så ofta när jag är helt vaken! Det verkar också delvis påverkas av hur jag mår, när jag har ångest ser jag till exempel ofta krälande insekter. :( Äckligt!

Hur många är det egentligen som också upplever detta? :) Får du random bilder uppmålade framför dig när du blundar? Demoniska ansikten? Bara svart mörker? Gud som talar till dig? En gurka du åt till middag? (Eller är det bara jag som är galen? :c )

Berätta!

Fan vad det känns som att den här videon bara pikar min livsstil. XD ..vad är det för fel på Batmankalsonger!?



Jag är fett vuxen.

Om du läser detta är det kanske redan för sent.

.....Inte nödvändigtvis men risken finns.


Någonstans - lös i mitt hus - är en fet spindel på vift.

Jag har stängt båda dörrarna till köket - där den sist sågs, och barrikaderat springorna till min sovrumsdörr med smutstvätt. Min proviant - två schnitzlar och en kopp O'Boy - är slut sedan en timme tillbaka. När jag sist var i köket såg jag inte till den på samma väggyta där den först överraskade mig, så det finns alltså en risk att den är utanför köket. Av denna anledning kan jag inte ens ta mig till toaletten för att utföra mina behov.

...

...alltså vi snackar en FET spindel.

Jag må vara vuxen nu men jag har gränser för vad jag klarar av, jag är inte mer än människa.

Kan inte heller gå ut och släcka lamporna för att spara el så om inte spindeln tar mig gör nog kronofogden det till slut.

Plz help.

...de här hörlurarna är så sjukt söta. Öronen går att använda som högtalare!!



Det är kanske inte de första jag skulle välja för att dra ut och fika eller på väg till jobbet men de gör sig jäkligt bra på bild och video! Live också, kan jag tänka mig! ;3

Dessutom, kolla färgerna!



Älskar att modellernas hår matchar ;__; Så himla fint!

Vet inte hur bra ljudkvaliteten är men det är obv inte därför man köper dem. De är inte farligt dyra heller, jag vet vad jag kommer kasta mig över när lönen kommer~ Dessutom kan de komma in handy nu till våren..!


Okej, nu har jag sagt mitt.

HATERS, BRING IT ON!

Jag har en bekännelse. Det är att jag hatar att klä på mig byxor.

När de väl är på är det inga problem och jag känner mig automatiskt lite snyggare i ett par tighta, fräscha braller. Det är bara akten, att klämma in sin tidigare fria kropp i det där kvava fängelset.

Därför bestämde jag mig för att bara dra på mig lösa pyjamasbyxor när jag (med hjälp av Lilo ) skulle bära ned lådor i källaren. Det kan tyckas osmakligt att lämna sin lägenhet i enbart pyjamas, men det var ju faktiskt bara i trappuppgången. Det är på ett sätt en förlängning av hemmet.

Där sänkte jag alltså ribban för vad som är okej. Vilket självklart resulterade i att jag sedan behöll pyjamasbyxorna på när vi slank iväg för att handla pizza. Det må tyckas sunkigt att dra ut i pyjamas och handla pizza men vi hade just burit flyttkartonger och då tycker jag inte det är mer än rätt att få äta lite flyttpizza.

Väl på den lokala pizzerian tyckte Lilo att vi skulle handla sås och dricka i centrum medans pizzorna tillagades och då var det för sent att gå hem och byta till något mindre bekvämt. Halva mitt grannskap har nu sett mig stövla runt i stereotypiskt rödrutiga pyjamasbyxor. De har till och med ett sidenband att knyta till dem med.

Hur kommer detta påverka mitt framtida liv? Kommer jag nekas rabatter på Coop? Eller kommer detta mode sprida sig och bli en trend? Hur som helst ångrar jag inget.

Tänker dock inte ta en selfie med dem så här kommer en annan bild.


Fängelsebyxor.

Det var allt.

Den senaste veckan har jag tagit paus från alla sociala medier.
För första gången på länge har jag känt den där hopplösheten och oviljan att göra nåt över huvud taget. Det har hjälpt lite att tillåta mig själv att skita i allt och bädda ner mig med o'boy och bra spel. Jag har till exempel hittat riktigt bra musik och spammat den som jag inte spammat något sedan Random Access Memories förra sommaren! Dessutom har jag just sagt upp mig från jobbet, vilket är en enorm lättnad. Jag är också ganska duktig på att sysselsätta mig och tvinga fram positiva tankar tills jag blir på bra humör,

Frågan som trots det fortfarande hänger över mig som ett regnmoln lyder: Varför måste man kämpa för att känna lycka när sorg tycks komma så naturligt?

Tanken på att bara släppa allt och rent av söka sig till destruktiva situationer är så.... befriande. Varför?

Jag vet att jag är för envis för att ge upp. Jag har alldeles för mycket idéer jag vill genomföra, och är bra på att återhämta mig från stora setbacks även om jag blir lite knäppare för varje gång. Men jag vet att många andra inte har samma driv. Hela livet känns som ett test där ingen får veta vad som är priset eller hur man uppnår det.

~

Gick hem genom regnet idag och lyssnade på den här låten. Där och då kändes allting så bra. Underbar musik i öronen, trötta ben, motvind och iskallt vatten som piskade en i ansiktet. Vi människor funkar så konstigt.