Riktigt namn:
Hora Civilstatus:
Inte valt
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Inte valt
Bor:
Inte valt
Politik:
Inte valt
Dricker:
Inte valt
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2009-02-22
Varje gång jag åker förbi infarten till Nödiinge bryter jag ihop.
Jag vill in dit. Jag vill gå av på parkeringen och jag vill gå upp två trappor till mammas längenhet och jag vill gå förbi förnstet och se att hon står där vid spisen.
jag vill knacka på dörren och jag vill att hon ska komma och öppna och jag vill att hon ska försöka krama mig även om jag spretar imot jag vill sedan ge upp spretandet och krama tillbaka och säga hej jag har saknat digmed.
Jag vill att vi båda ska gå in och hon tar min väska och lämna den i rummet och jag vill att hon ska säga att vi måste gå till torget och hjandla mat över helgen och jag vill sedan att hon ska ta sin plånbok och att vi sedan går ner för dem två trapporna och gå mot torget och in till ica affären och in till all frukt.
Jag vill säga :jag vill ha dem sura gröna äpplena och sedan vill jag att hon ska fråga : vad vill du ha och äta idag? och då vill jag säga jag vill att du ska laga spagetti och köttfärsås.
Sedan vill jag att hon ska le och sedan lägga det i korgen. Jag vill att hon ska köpa en godispåse som alltid annars och cola som alltid.
Jag vill att hon ska gå mot kassan och betala medans jag packar i påsen. Jag vill att vi ska gå hemmåt till hennes lägenhet som luktar doftspray .
Jag vill att hon ska säga: nu går vi till och Träffar dina syskon Mia och Emma. Jag vill gå dit och hälsa och sedan vill jag att vi ska gå hem och att hon ska börja laga sin jättegoda köttfärsås.
Jag vill att de ska bli kväll så att vi kan sitta uppe och kolla på film och att vi ska mysa i hennes trasiga skinsoffa. Jag vill sedan att hon ska övertala mig att inte ligga på soffan.
jag vill säga att :jag är för stor för att sova i dubbelsängen. Jag vill sedan att hon ska gå och lägga sig och att jag ligger i soffan och somnar.
jag vill sedan vakna mitt i natten och gå och lägga mig i dubbelsängen brevid henne. Jag vill sedan vakna och undra vart hon är.
Jag vill gå upp och kolla i köket för där står hon och röker. Jag vill säga åt henne att aska för att jag vill inte att hon ska röka. Jag vill att vi ska sätta oss framför tv:n och äta frukost.
Jag vill göra mig iordning och sedan vänta på att mina syskon och deras barn ska komma och bryta friden. Jag vill busamed barnen och krama mina systrar. Jag vill sedan äta hela familjen och sedan gå och hyra en film på torget. Jag vill att det ska bli kväll så vi kan se filmen och sedan vill jag att det ska bli morgon .
Jag vill att hon ska säga åt mig att packa min väska för idag ska jag åka tillbaka till Upphärad.
jag vill att dagen ska gå så att hon kan krama mig hej då och säga jag älskar dig och sedan vill jag inte gå och sätta mig i bilen och att hon vinkar hej då när jag åker.
Jag vill inte komma hem och packa ur min väska och sedan gå och lägga mig. Men jag vill att nästa dag ska hon ringa och fråga när jag kommer nästa gång.
Jag vill säga att jag vet inte och jag vill låstas som om jag inte vill igentligen. Jag vill sedan bestämma ett datum och sedan vänta på det datumet. jag vill att datumet ska komma . Jag vill sedan åka mot nödinge och in på avfarten och göra om allt igen.
Nu har jag fått för mig att jag ska hoppa av gymnasiumet, och börja om på samhäll -.-
Jag vet inte vad fan de är med mig. är bara fettotaggad. på allt ibland. typ om jag vet att jag ska göra en sak, tillexempel ringa min farmor, så orkar jag inte göra NÅTT annat den dan. Jag blir fettotaggad och bara ligger i min säng och gör ingenting.
"mamma" sitter och tjatar om borderline, och lyckopiller. mem fuck no att jag tänker ta nåra jävla piller, jag mår för fan bra. behöver inga jävla droger. Vafan, depiigheten går ju över snart, så blir de alltid, Måste fan sluta med alla implulsgrejer dock. jag menar allvarligt? hoppa av skolan? men jag hittar liksom ingen som är som jag XD jag vet att det är fett drygt, men jag hatar o sitta och snacka "dösnack" ser fan ingen mening med det. jag behöver inte prata bara för att fylla tystnaden. Och jag blir fett iriiterad på när dem jag hänger med bara sitter och snackar skit om allt som är heligt. "hon är fet, hon är en idiot, hon tror hon är något, hon snackar skit bakom ryggen på folk," GE ER! blir fett irriterad på tjejer. dem söker alltid konflikter och problem. så jävla idioiskt
Tjo fräs, Man kanske har noterat att denna bloggen är lagom cheerful. Men om ni vill se min andra sida (något gladare sida) så kan ni ju kolla in min allmäna blogg (som även min "mamma" och mina andra syskon läser. Så den är något cencuerad. www.NoNeedToBreed.bloggplatsen.se
så long story short - här skriver jag alla mina hemska skit grejer som jag inte vill att min "mamma" ska läsa, och där skriver jag saker som är allmänt tråkiga. Kanske kan se igenom glaset ibland när jag är arg, eller cp över nått, men inget överilat , om man nu vill läsa något trelvigare än den här idiotiska "hejkomochhjälpmigjagärsådepimeradochemo-bloggen"
Trött idag, vart uppe sent igår, med jennifer. Glodde film, drack lite, hade allmänt trevligt.
Hoppas dock de bli lite vildare ikväll xD I need some action. Måste GÖRA nått.
Atm drogar jag "somebody someone" med korn. brassa på med basen på den låten och man bara kan inte låta bli att headbanga och le så kinderna spricker xD
JAG HATAR DIG! FUCKING JÄVLA BITCH! GÅ OCH DÖ DIN JÄVLA ÄCKLIGA FITTHORA JAG ÖNSKAR DU VORE DÖD ISTÄLLET FÖR MIN MAMMA! DU ÄR INTE MIN RIKTIGA MAMMA DIN ÄCKLIGA FAN AS, HOPPAS DU RUTTNAR OCH DÖR I HELVETET DIN PATETISKA URSÄKT TILL MÄNNISKA!
FAN va jag hatar att bryta ihop inför henne, fan fan fan va jag hatar att gårta inför henne. Det känns som om hon vinner då. Hon får vad hon vill. JÄVLA BIIIIIIIIIIIIIIIIIIITCH!
Hon provocerar mig, vill att jag ska skrika tillbaka, jag försöker hålla inne det, för jag VILL INTE att den jävla horan ska vinna. men när hon snackar skit om min mamma, MIN DÖDA MAMMA, DÅ ÄR DET FAN NOG! JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄVLA HJORA JAG HATAR DIG!
Och att hon sedan säger att jag inte har någon som helst rätt att gråta över det, att hon inte har sagt något fel. Det är bara jävligt hemskt. FYFFAN va arg jag blev. jag skakade och skrek så jävla högt, jag bara sprang ut på mitt rum och satte på Korn, fan alltså om jag inte hade haft korn.
ALL I WANNA DOOOOOOO (you are not my real mother) (is kill you) (should I beat and stab and fuck her?)
Jag var så nära att göra det jag INTE VILL GÖRA. det är iallfall va jag försöker intala mig själv.
det förstör bara , men fan, fan va svårt det är att INTE göra det, man har det i handen, så nära, så jävla nära. Jag kände mig stark när jag la undan det igen. Jag har gjort så mycket de senaste, bara kollat på det, de hjälper, no scars needed. Och de känns som om hon vinner om jag gör det, ett enda drag, ett enda fuckin drag på handleden, och hon skulle vunnit. MEN JAG ÄR STARK. jag kommer inte göra det. HORAN SKA INTE VINNA!
Idag var jag hemma från skolan, är jävligt sjuk fortfarande. Trodde det skulle gå över efter jag fått begravningen gjord . Men icke. Det var jobbigt, men massa folk som inte alls brytt sig förut om mig, och som jag inte ens vet vilka dem är , kommer fram och kramar mig (min riktigasläkt är VÄLDIGT kramgoa) och jag då, som inte tycker om närkontakt med random människor, känner mig NÅGOT obekväm.
Jag vill också vara en kramgo person som alla andra i släkten (Y) fuck u autistiska jävul .
Förövrigt sitter jag och repetar två låtar fram och tillbaka för jag inte har något liv. Kurt Nilsen - memory
Och coming undone med Korn. Yeah....
PÅ tal om ingenting så är mina armar alldeles upprivna av Rufus (Y) hmmm, ska jag skriva nått posetivt kanske? typ, This is crazy crazy crazy crazy niiights.
Denna natten vart hemskt. Jag mådde bra innan jag gick och la mig, jag sov en timme, och sedan vaknade och hade JÄVLIGT ont i hela kroppen, trodde helt allvarligt jag skulle dö. Kunde knappt röra mig, ont i halsen och huvudet nära att sprängas. Jag sov samanlagt 3 timmar. Satt o lipa från och till.
Fan jag har inte mått dåligt på hela veckan, men nu, några timmar innan begravning kommer det. Jävla skit.
Jaa, mamma begravdes ju idag. Jag spände mig i hela kroppen för att inte bryta ihop, men när prästen sa " Nu sjunger vi *tryggare kan ingen vara*" Så bröt jag ihop , den brukade alltid mamma sjunga för mig innan jag sommnade när jag var liten.
Jag trodde alltid att hon sjöng "trygga räkan" , jag brukade alltid sjunga med när hon sjöng den meningen, "trygga räkan ingen vara än guds lilla barnaskara."
Min pappa kom också, jag trodde inte att han skulle komma, fast han sa det i telefon igår. Men han kom där, i sista sekund, såg helt förstörd ut.
Jag visste inte vad jag skulle tycka om att han var där, han har ju inte varit så jävla hygglig mot mamma genom åren, men jag antar att han ångrar det nu.
Det känns jobbigt att vara ensam nu.. Så fort jag inte gör någonting, när jag inte är koncentrerad på någonting så tänker jag dumma tankar.. Jag vet precis vart dem leder och jag vill verkligen inte att det ska hända, fast samtidigt så vet jag hur det känns, och jag vet att det känns bättre. Men bara för en stund. Det är inte värt det. Jag fixar kanske några timmar till, men det förstör så mycket annat.
Men jag håller mig sysselsatt, ser på film hela tiden och äter ännu mer. Jag vet fan inte hur det kommer gå när jag är frisk nog för skolan. Vafan, jag har inga vänner där... Jag har folk att vara med. folk att äta med på lunch, men dem är inte nog för att hålla min hjärna bort från det jag inte vill tänka på.
Nu ska jag ladda ner en ny film. Eller äta. Eller klia mig i hövvet.
Jag antar att jag klagar på skit och ingenting är för att jag själv är så jävla ensam och bitter och jävligt arg och jävligt förskyld och jävligt jävligt trött på livet. När går det uppåt? NÄR I HELVETE SKA NÅTT GÅ RÄTT?
Så fort något börjar luta åt de bra hållet, när jag lyckad göra något bra, så HÄNDER DET SKIT!
Jag blir så jävla trött, jag ÄR så jävla trött på att jag inte kan göra något av mitt liv, jag stannar kvar på samma jävla ruta hela mitt jävla liv!
Bara för att jag är vafan,... socialt störd eller vafan dem säger . Jag kan bara inte liksom.. GÖRA NÅTT.
Jag är rädd.
Ibland, tänker jag dumma tankar... Kanske, om jag hade växt upp, med mina riktiga systrar... då hade jag varit en hel annan person! Då skulle jag inte varit denna blyga, socialt störda något autistiska , tråkiga tjejen.... Jag är så klart väldigt tacksam och glad över att bo här, i min fosterfamilj, där jag bott sen jag vart 2 ... Fan dem är min familj.. Men ibland ångrar jag endå.. att jag blev flyttad hit. FAAAAAAAAAAAAN NEJNEJNEJNEJENJ Det är SÅ elakt. Jag ÄLSKAR denna familjen .. bara så man vet det.. men jag säger bara att jag skulle vart någon om jag inte bott här hela mitt liv typ.
Hmm fan va jag klagar. heh "tyck synd om mig, jag är utsatt"