KIMPAZAs blogg

Envist tvynar jag på medans dagarna går. Jag åtrår livets meningsfullhet och vad det innebär. Jag tappar samtidigt bort små ting och vem jag är. Uppfostrad av narcissistiska varelser med tunga krav. Förlagt alla minnen, vet ej var de blev av. Lever för andra, och skuldkänsor kantar min vardagstid. Min bild av mig själv är vag men tolkningen är vid.

Fan, Varför kan man inte bara ha massa pengar. Så man kan studera vart man vill och kunna resa var man vill. Har blivit så himla taggad på att resa någonstans. Dra till Indien eller australien eller roadtrip:a i USA. Bara uppleva saker! Trffa människor, leva! Har inte varit så inställd på att resa innan då jag varit helt inne på att plugga. Och det är jag fortfarande men det är enformigt ibland, sjukt enformigt. Jag vill jobba med film, bara komma ut på en filminspelning och få lite erfarenhet. Jobba med det jag älskar och sedan resa någonstans för pengarna. Det hade varit drömmen. Åh va jag hatar att vara begränsad. Och tiden bara går. Det känns som att jag står och stampar och vet inte riktigt vart jag ska ta nästa kliv.

Äntligen fått i ordning på min mobil och mitt abonnemang. Yay. Jag kan ha kontakt med människor igen. (Efter tre månader utan)

Men nog om det. var somsagt i Malmö, det var bättre än förra gången faktiskt. Kändes lättare denna gången. Kanske anpassar mig. Jaja. Bodde på ett astrevligt och asbilligt vandrarhem. Där mötte jag två väldigt trevliga tyskar som var på genomresa. De bjöd mig på wiskey och så satt vi och drog brutala vitsar hela kvällen. De var najs. Den ena studerade till läkare så han satt och visade massa väldigt äckliga bilder också. Helrätt. Himla underbart när man kan träffa männiksor sådär :) Haha.

Så, klippveckorna har startat och dokumentären går långsamt framåt. Men den kommer någonvart iaf och de är skönt. Ska även jobba med att ta ljud på en film i gbg i helgen, blev tillfrågad så de ska bli spännande! Jag fortsätter även att grejja med mitt eget manus till slutproduktionen. Och så har jag lite eventuell praktik inplanerad. Känns som att de händer grejjer utan att jag gör något vettigt alls nu. Helskumt!

Åh behöver träffa mer nya människor, de blir så himla isolerat här. Men jag vill inte åka hem till Borås. Där finns inga nya människor bara gammalt groll. Jag vill se nytt, jag behöver inspiration.

Imorgon drar vi till Göteborgs filmfestival! woho. Känns skönt att komma bort lite ifrån skolan i några dagar. Inte för att det är jobbigt att vara där, men det kan kännas lite instängt ibland. Kul att träffa lite nytt folk och mingla med lite fler filmfantaster. Asnajs. Ska bli spännande att se filmerna också. Haha.

Sen på fredag drar jag till Malmö och åker hem lördagkväll. Det ska bli intressant.

Har även äntligen köpt en ny mobil men det strular fortfarande med abonnemanget. kuuuul.

very well.

Vet inte riktigt vad jag gör på gifen men idag är det produktionsfest iaf! Inspelningsveckorna är över! WOHO! Nä men det är rätt sorgligt också. Det har ju ändå varit roligt.

Idag är det min bästa vän Dijanas födelsedag. Idag är det också ett år sedan hon dog.
Jag saknar henne varje dag och älskar henne för alltid. Idag tänder jag ljus för dig min vän.

Så det blir nog inte så mycket partymood idag, det känns fel.

"Detta blev en kamp. Barnet låtsades vara mycket viktig och jobbade på att bli erkänd, omtyckt och duktig men samtídigt så trodde den inte att den var någonting. Barnet trodde så hårt att drömmen var verklig och gjorde därför allt för att leva därefter. "

Ny vecka, ny filminspelning och nya tag. Får se hur denna veckan blir. Är taggad! Förhoppningsvis får jag min nya mobil som jag väntat på i en vecka också. Annars blir jag lite sne. Har inte haft en fungerande mobil sen novemberlovet, det känns stabilt!
Jag har fortfarande miljoner saker i huvudet och det fortsätter att lägga sig på hög. Men är dålig på att ta tag i saker. Jag vet inte riktigt vad jag vill. Bara att jag vill jobba med film.

Jag mår fortfarande konstigt. Kan inte riktigt greppa det. Det känns som att jag tränger undan saker just nu under inspelningen som kommer att komma upp senare. Men jag kan inte lokalisera vad det är jag tränger undan och det är riktigt frustrerande. Det slutar med att jag känner mig tom, eller jag känner ingenting. Det känns lite som att det är ett skal runt alla mina känslor, fast skalet ligger under huden så det tränger sig inte ens upp till den första ytan. Ibland kommer någonting upp och jag känner någonting, men det försvinner snabbt. Jättesnabbt. Flummigt som fan. Vad är det jag snackar om egentligen? herrejiesess.

Har något slags sjukt närhetsbehov just nu också. Är klängig som fan. Men man är så instängd här, jag vill träffa någon ny.

AUYFHUEKHSETOGEO@IBDJFKHMJFIOYJKOIMNSRJTSEOIRNBLHD@@@@!

Lite så känner jag just nu. Det är ju inte så att jag är arg eller så, bara sjukt irriterad. Spelade in till kl 00:00 igår, det var tungt och allt gick segare än vad det hade behövt. Trodde att det skulle gå bättre idag och det gjorde det delvis eftersom att vi blev klara halv elva men faaaaaaaaan va mycket onödig tid saker tog. Är fruktansvärt irriterad på vår regissör också, hon har fan inte koll på någonting och skyller på alla andra när saker går åt skogs. Jag får panik. Men, I keep my calm. Jag är ju inte den som är den. Jag klagar inte. Även om vi filmade utomhus innan och det var hatjävlasvinäckel-kallt. Uhäää. Men annars är det kul och det blir nog bra tillslut. Man får ju försöka ha någon slags positiv inställning kvar. Men jag jobbar aldrig med henne som regissör igen. Det kan jag lova.

Förresten, I'm the soundguy. Eller Judinna som jag också kallats idag. Höhö. Judinna...

Har miljarders saker i mitt stackars huvud just nu också, inspelning,pengar,göteborgs filmfestival,malmöresa,praktikplats,sommarjobb,"ska jag gå i filmtvåan?", söka skolor, söka jobb.. osv. Jag hatar fan vårterminer, panikterminer borde de kallas istället. Eller "Nu-blir-jag-fan-helt-jävla-galen-terminer. Passande! Ack och ve!

Men vad gör det om hundra år när allting kommer kring?
Eller?

Är stressad of doom. Som hela min klass skulle uttryckt det. Vi har blivit en sekt nu. Alla pratar samma språk, som ingen annan förstår. Jäkla film-ettor. Men de tär kul sålänge det håller sig på en sund nivå. Tror dock att vi har gått över den gränsen. När man går ifrån att känna sig som en familj till att känna sig som en sekt. Damn. Jaja. Inte mycket att göra åt saken än att fortsätta att leva i sin instängda lilla skolmiljö och pumpa ut filmer på löpande band. Jag gillar det ändå. Filmstressen iaf. Filminspelning varje dag, det är ju ändå det jag älskar, det jag brinner för. Men idag är jag trött och det är första inspelningsdagen. Lite för trött i hjärnan. Jag hoppas att det blir bättre imorgon. Har varit på lite konstigt humör idag också, haft någon konstig ångest som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Det är riktigt störande. Jag är deppig men vet inte riktigt varför. Jag borde inte vara deppig. Detta är ju kul. Men det är mycket att tänka på, mycket att ha i huvudet. Ibland kraschar det väl lite antar jag. Det kanske är det som händer, men då hoppas jag att mitt huvud har löst problemet tills imorgon. Jag hinner verkligen inte med en krasch just nu.

Den tar ju sig den lille raketen. Det går faktiskt bättre än jag väntat mig, då kanske ni förstår att jag inte hade så stora förhoppningar på den. Det har varit en ganska slitsam dag och jag är helt slut i huvudet efter allt skruvande,sågande och måttande. Men jag kan inte gå och lägga mig och sova för jag ska köra till Borås ikväll. Kul. För att gå till tandläkaren imorgon. Kul. Åker massa mil för att va hos tandläkaren i tjugo minuter. KUL!

Men det har iaf varit en rolig dag. Har varit arbetsledare, kallas numera snickarHitler.

Skulle lagt upp en bild på den men jag får det inte riktigt att fungera. fan, aja.


waoawoaow.