Stressad och sånt

Är stressad of doom. Som hela min klass skulle uttryckt det. Vi har blivit en sekt nu. Alla pratar samma språk, som ingen annan förstår. Jäkla film-ettor. Men de tär kul sålänge det håller sig på en sund nivå. Tror dock att vi har gått över den gränsen. När man går ifrån att känna sig som en familj till att känna sig som en sekt. Damn. Jaja. Inte mycket att göra åt saken än att fortsätta att leva i sin instängda lilla skolmiljö och pumpa ut filmer på löpande band. Jag gillar det ändå. Filmstressen iaf. Filminspelning varje dag, det är ju ändå det jag älskar, det jag brinner för. Men idag är jag trött och det är första inspelningsdagen. Lite för trött i hjärnan. Jag hoppas att det blir bättre imorgon. Har varit på lite konstigt humör idag också, haft någon konstig ångest som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Det är riktigt störande. Jag är deppig men vet inte riktigt varför. Jag borde inte vara deppig. Detta är ju kul. Men det är mycket att tänka på, mycket att ha i huvudet. Ibland kraschar det väl lite antar jag. Det kanske är det som händer, men då hoppas jag att mitt huvud har löst problemet tills imorgon. Jag hinner verkligen inte med en krasch just nu.