Sov bara 4 timmar innan tentan.
På tentan prioriterade jag frågorna i helt fel ordning vilket gjorde att jag inte hann med alla frågor innan tiden var ute.
På jobbet var det kaos och jag klantade mig så jävla illa att jag garanterat kommer få ett allvarligt samtal av chefen imorgon, det var en olyckshändelse men en jääävligt dum sådan. Tappade boxen med pengar när jag skulle stänga så alla pengar där i blev färgade.
Nu när jag äntligen är påväg hem så tro fan att bussen inte fungerar. Har i och för sig 20 min att gå hem men orkar fan inte ens röra mig just nu.
.....
Okej så fort jag skrev klart den sista meningen började bussen rulla så dagen kanske slutar bra ändå.
Sista tentan innan jag tar ett uppehåll är på fredag, känns som vanligt extremt svårt att hitta genuin motivation och är aningen osäker på vad som förväntas för att bli godkänd. Det finns ju betygskriterier som jag har kollat på men de känns väldigt flummiga så vi får väl se om jag tolkat dem rätt.
Ska bli så fruktansvärt skönt att få tentan överstökad, efter det kan jag fokusera 100% på bandet (utan att vara konstant slut i huvudet).
Ironiskt nog hoppas jag att uppehållet från skolan kommer ge mig möjlighet att strukturera upp mitt liv lite mer. Man kan inte direkt beskriva mitt liv som stökigt utan menar mer att jag tror jag behöver hitta balans i tillvaron mellan jobb, musik och att ta hand om mig själv.
Känns som att jag konstant pendlar från att vara glad och motiverad till att inte ha någon ork alls.
När jag minst anar det så tyngs jag av en känsla av ensamhet och undrar varför saker har blivit som de är idag.
Varför hände det alltid saker i ens förhållanden som gjorde att de plötsligt eller smärtsamt långsamt dog ut.
Varför ska det vara så svårt att hitta rätt.
Varför letar jag? Jag vet ju själv att när man hittar någon så är det när man minst anar.
Alex, get your shit together och sluta oroa dig!
Så jag började året med att vakna upp på nyårsdagen och kollade kontot, liksom bara för att se hur mycket pengar jag skulle ha och röra mig med fram tills lönen kommer 15:e.
Fattar ni ångesten när jag såg att av de 2000 jag hade på nyårsafton så var det bara 32kr kvar..
Tydligen köpte jag biljetter till Rammstein på 900 av någon snubbe på krogen som hade några extra.
Tydligen hade mina ekonomiska hjärnceller gått och lagt sig för kvällen.
Sen blev det taxi hem på typ 850 pga att snubben bredvid mig på bussen spydde och jag i min fobi typ sprang ut från bussen.
Annars var nyår rätt kul, första gången jag varit ute på krog på nyår och det var inte alls lika sad som jag hade tänkt, träffade massa skönt folk och var tydligen ovanligt social jämfört med hur jag brukar va på krogen om jag ska tro det mitt sällskap sa, minns inte så mycket själv haha.
Man undrar ju ibland hur folk uppfostras.
Satt på bussen och lyssnade på musik när den plötsligt börjar fyllas av rök och krutlukt, jag tar av mig hörlurarna och kollar runt. Då ser jag att några ungar längst bak i bussen sitter med nån slags smällare eller liknande. När lukten och röken når busschauffören längst fram så stannar han i tro om att det är något fel på motorn eller liknande men märker sedan orsaken. När han ber ungarna att kliva av börjar de så klart tjafsa emot och låtsas som ingenting trots att chauffören ser resterna av smällarna.
Okej att ungar springer omkring utomhus och håller på, även om det vad jag vet är olagligt så bryr jag mig inte så länge de inte råkar skada eller skrämma nån annan än sig själva, karma liksom..
Det satt liksom gamlingar, föräldrar med barnvagnar, säkert nån astmatiker på bussen. Oavsett så blev alla på bussen med vett i skallen oroliga och sen arga på hur man kan ha så pass lite konsekvenstänk i skallen.
Vart är respekten?!
Kom precis hem från jobbet, pappa hade värmt glögg och har bakat lussebullar så nu sitter jag han och farfar i vardagsrummet och har det gött.
Imorgon bär det av till morsans släkt. Lite julefrid börjar jag få, presenterna och allt sånt ska va klara, gäller typ bara att få med allt till rätt ställe. Stelt om man kommer dit och så har man glömt allt eller tagit fel...
Jag förstår inte hur men jag fick ett B på senare tentenan! Skrev den när jag var sjuk, skickade in den utan att läsa igenom den. Hade typ läst hälften av litteraturen och googlade resten och chansade att det jag hittade stod i böckerna. (inget plagiat dock)
Trodde seriöst att jag skulle bli underkänd så det känns sjukt skönt.
Nu är det snart jul också. Hade typ köpt alla presenter tills jag insåg att kusinerna också ska ha något så jag får väl försöka ge mig ut på stan i morgon. De flesta känner ju nån slags stress nu innan jul så jag är väl inte så ensam i känslan.
Det blir nog skönt med jul ändå, jag jobbar ingenting förens nästa fredag så massa tid att lata sig på utan dåligt samvete.
Jag har under de senaste 3 åren haft klart för mig att jag vill bygga ett liv där jag kan satsa på musiken och det jag verkligen brinner för.
Samtidigt så har jag fått höra (främst från min familj även om de är väldigt stöttande) att jag borde tänka på att ha en plan B och därav har jag börjat plugga nu. Pluggandet kräver så klart att jag lägger ner en del tid på det eftersom det är heltidsstudier men då det är plan B, är det då vettigt att jag lägger så mycket tid på det när jag fortfarande har plan A som är musiken i rullning? Jag börjar luta åt ett nej på den. Man kan ju argumentera för att jag bara är trött på universitetslivet vilket typ alla är så här i jul och deadline tider men ska man satsa på någonting så ska man väl satsa 100%?
Jag har funderat på om jag kanske borde vänta med att plugga så länge det går bra med plan A. Det enda som skulle vara dåligt med att vänta med att plugga är att jag tar en risk att bli för bekväm med att bara jobba och satsa på bandet men det finns ju å andra siden tusentals folk som inte börjar plugga för ens man är typ 30, till och med 50 i vissa fall. Av de 60 personer som går samma program är det kanske 10 elever som är under 30, resten har jobbat innan, testat andra vägar tills man hittat ''rätt''.
Skulle jag ta ett uppehåll från pluggandet så blir problemet att jag måste jobba aningen mer och betala hyra hemma men det är liksom inget stort problem tänker jag.
Skulle det skita sig med bandet för att jag kompenserar med att jag pluggar till något jag inte vill bli i första hand så skulle jag hata mig själv.
Kommer att plugga fram till turnen i Mars då jag kommer missa en viktig del i kursen som jag inte kan ta igen innan nästa hösttermin så då får jag väl känna på hur det är att bara jobba och repa, ser faktiskt fram emot det. Vad är meningen med livet om man ägnar det åt att inte försöka göra det man mår bra av och brinner för?
Sjukt mycket kul saker som är planerat inför nästa år med bandet. Detta innebär dock sjukt mycket underliggande stress över att alla förberedelser ska redas ut i tid så som ekonomi, ledighet och allt sånt där tråkigt. En himla tur att man har en manager som har i uppgift att lösa allt sånt där men det är svårt att helt koppla av då jag är lite av ett kontrollfreak. Missförstå mig rätt, det är skönt att jag slipper själv sitta och styra samtidigt som jag gillar att ha koll, dessa två sätt att se på saken krockar rätt mycket men försöker lita på att det löser sig till slut.
Vissa spelningar har blivit officiella nu och mycket nytt folk har hört av sig via bandsidan och är taggade på att vi ska komma till diverse länder så det är galet roligt!
Nånting i mig vill typ inte hoppas för mycket man vet ju liksom aldrig ifall något händer men tänker man så så kommer man nog ingen stans.
Haft en sån jävla skitdag idag! Började min dag med att försova mig så den enda frukosten blev en cigg och en Pressbyrå-kaffe som jag sen tappade när en person sprang in i mig påväg in till t-banan. När jag väl kom fram till Universitetet satt jag och led i genom en galet onödig föreläsning där en massa andra studenter ställde frågor som man inte ens hade behövt ställa om man läst på fuckinghemsidan!!!
När jag var klar i skolan så hade jag gått med på att träffa en tjej som varit intresserad av mig väldigt länge. Låter väl trevligt tänker ni men grejen är att jag typ inte tål henne. Hon är så långt i från en person jag skulle kunna tänka mig att dejta eller ens se som en nära vän som det bara går. Jag försöker liksom vara trevlig och hinta om att jag inte är intresserad av något djupare men det går liksom inte in i huvudet på henne. När jag säger att jag inte tror att något slags förhållande kommer funka så avbryter hon mig mitt i meningen och säger sånt som att ''jag tror du bara behöver tid att lära känna mitt riktiga jag'' eller '' jag tror på oss, du är så stabil och lung och jag behöver det''.
AH OKEJ MEN OM DET TAR SÅ HÄR LÅNG TID FÖR DIG ATT VISA DITT ''RIKTIGA'' JAG SÅ KANSKE DET ÄR NÅGOT SOM ÄR FEL?!?!?
Och okej, du tycker jag är lugn och stabil och att du behöver någon sån som jag i ditt liv för att hamna på jorden, but IM NOT YOUR GUY.
Jag gav typ signaler av att jag var intresserad första dejten, efter att jag insåg allt ovan har jag försökt säga åt henne att det inte kommer hända något så typ slår hon knut på sig själv och vill att jag ska ge henne nya chanser. IT DOES NOT WORK LIKE THAT.
I samband med att hon sa att hon inte hade visat sitt ''rätta jag'' så sa hon att hon ska ändra på vissa saker för att jag ska vara intresserad.
NEJ
STOP
Vad är vitsen med att vilja ändra sig själv för att passa med en person, speciellt när jag gång på gång säger att jag inte är intresserad. Passar man inte så passar man inte och då är det bara att gå vidare och hoppas att man hittar någon som gillar dig för den du är. Det gör inte jag, lägger ingen värdering som att du är en dålig person, du är bara inte någon för mig, det finns folk som gillar din personlighetstyp osv. You will find someone... Men sluta jaga efter mig, snälla!!
Hur som var det samma visa idag igen, försökte hinta så mycket jag kunde, sa att jag inte vill träffa henne så länge men hon vägrar liksom inse det. Kanske någon pollett trillade ner men jag vette fan..
Och som topping på min dåliga dag ringer min chef och skäller ut mig över att han inte kan se att jag gjort en onlineutbildning som JAG VISST HAR GJORT!
Var det något mer?
Jo juste, har en rapport som ska in i morgon som är långt ifrån klar..
Länge sen jag skrev något här, inte en kotte som läser ändå så here we GOO!
Drunknar i plugg just nu, har halkat efter en del efter att legat sjuk i en veckas tid. Det är väl dock sådant man får räkna med när man frivilligt spenderar timmar ute i kylan för att försöka få snygga bilder med bandet... Det går bra för oss just nu, en turne på g samt en massa nya låtar ändå så jag har alltid bandet att vara glad över.
Men som ett brev på posten har ''höst-depressionen'' golvat mig i år igen.
*DET ÄR INGEN RIKTIG DEPRESSION OM DET BARA INTRÄFFAR ENA HALV ÅRET!!*
Nähä, må så vara men något knas är det ju då jag nästan kan räkna med den där extrema dippen som kommer varje år.
Å andra sidan så hade jag i år bara en kort period där jag kände att ångesten helt släppte så det kanske trots allt inte är så där jättekopplat till årstiderna men är iallafall övertygad om att det spelar någon slags roll på psyket mitt. Börjar nästan bli tröttsamt hur länge det har hållit i sig.
I vanliga fall håller ångesten i sig i någon kortare period och släpper lite när jag hittar något som distraherar.
Nu har jag skrivit av mig för den här gången, ses igen om något år eller så!
