min mamma är fin ibland

Fyllde ju år i förra veckan. Mamma hade skrivit världens finaste kort. Jag är sån lipsill kan börja grina för allt typ.
Gråter alltid när jag ser sorgliga filmer, kan börja gråta hela random över ett minne, kan börja gråta över min döda hund som dog när jag var 10. Ibland vill jag inte ens gråta, jag kan kämpa emot som fan men tårarna kan komma ändå. Så om jag önskar något så vore det faktiskt att inte ha sån jävla tårkanal! För jag menar, oftast är det inte så farligt och sen ska jag lipa lixom, vafan... kan bli sur över att jag sitter och lipar över värsta skitsaken! inte sådär jättekul.

men till saken. mamma hade skrivit ett kort till mig som jag inte kunde läsa i någons närvaro.

"Kära Louise!
Tänkt att det har gått 18år sedan du föddes, en vacker och solig dag i maj. Du var det sötaste jag någonsin hade sett! Jag tänkte minsann inte släppa dig ur blicken trots BB-personalens vänliga erbjudanden om att få lämna dig hos dem för att gå promenader - inte en chans! Nu är du vuxen - men bor hemma ett litet tag till (vilken tur för din blödiga hönsmamma!)
Jag får sakteliga vänja mig vid att du får göra dina egna vuxenerfarenheter, både posetiva och jobbiga - och du kommer att lära dig massor. Jag hoppas att du kan känna att jag kan finnas där ändå, även att jag är disträ och tankspridd ibland. Jag önskar dig en fin "födelsedagshelg" puss och kram från mamma."

då var det påväg igen. men ack så fint. varför kan du inte vara sån här hela tiden :( fina mamma.


har inte lagt ut bilder på ett tag,