American Staffordshire Terrier

Om grupppen

American Staffordshire Terrier
(AMSTAFF)



Till Sverige kom den 1991.
Rastypen har sitt ursprung i England och Irland där under 1700-talet molosserhundar (doggar eller mastiffer) användes som boskapshundar på marknadsplatser och slakterier. Dessa butcher's dogs var den brittiska motsvarigheten till tyskarnas Bullenbeisser eller Metzgerhund (slaktarhund), som återfinns i såväl rottweilern som i sennenhundarna. Man upptäckte att stresshormoner påskyndade mörningen av köttet och det blev ett ideal att hundarna skulle hetsas mot boskapen. Detta utvecklades till underhållning, likt andra slag av djurhetsning.

När tjurhetsningen förbjöds 1835 avlades en mindre, snabbare och smidigare typ fram, mer lämpad för hundkamp och för att döda råttor på tid. Då korsades bulldoggarna och bullmastifferna framförallt med old english white terrier som var en dedikerad råttjägare. Det är dessa bull and terriers som gett upphov till både bullterriern och staffordshire bullterriern.

I USA utvecklades dessa bull and terriers dels till den lilla bostonterriern, dels till pit bull terriern som är större och kraftfullare än den ursprungliga staffordshire bullterriern.

Till skillnad från hos vakthundar har aggressiviteten aldrig avsiktligt riktats mot människor. Bull and terriers avlades för tillgivenhet och stabilitet i umgänget med människor. I de trånga, och ofta mycket fattiga, stadsdelar där typen har sitt ursprung har det inte funnits utrymme för aggressivitet gentemot människor, inte heller bland de individer som använts i arrangerade hundslagsmål då detta skulle omöjliggjort en mänsklig hantering av hundarna inför och mellan slagsmålen.

Mankhöjd

Hanhund:
46-48 cm
Tik:
43-46 cm

Utseende

American staffordshire terrier skall ge intryck av balans mellan styrka och vighet. Den skall vara kompakt och muskulöst byggd, inte högställd. Den har en djup och bred bröstkorg med brett ställda framben. Huvudet skall vara mycket massivt med svagt konvex nosrygg och starka käkar. Svansen är ganska kort och lågt ansatt. Pälsen är kort och mycket lättskött.

Egenskaper

Blandningen av bulldogg och terrier, som ligger till grund för alla raser av denna typ, avspeglar sig i amstaffens temperament som är en blandning av busighet, hetsighet, nyfikenhet och envishet med mycket bra självförtroende. Rasstandarden beskriver dem som positiva, läraktiga, nyfikna och vänliga individer med ett jämnt och stabilt temperament. Skygga och rädda amstaffar är otypiska och inte önskvärda. Då amstaffen är en hund med stor arbetsvilja behöver den dagliga tillfällen att för att få utlopp för sin energi för att inte bli uttråkad och destruktiv.

Sedan hundkamper förbjöds även i USA under början av 1900-tale har aveln målmedvetet och framgångsrikt inriktats på att dämpa kamplusten (kamplust i meningen "hundslagsmål" dock inte generellt i meningen "arbetslust"), utan att rasen förlorat styrkan, modet och intelligensen.

Amstaffens intresse för tamboskap finns till viss del fortfarande kvar, vilket kan leda till att de hellre håller fast och river vilt och boskap snarare än ställer eller vallar dem. Det är också mycket vanligt att amstaffar jagar och äter råttor.

Den moderna amstaffen utmärks av stabilt lynne och tillgivenhet mot människor. Under sin unghundstid kan den, då den ofta är mycket envis, ställa stora krav på ägarens tålamod och konsekvens, men med god uppfostran och träning blir amstaffen en trevlig hund inom många områden.

Ända sedan rastypens uppkomst har man i aveln utövat intolerans mot misstänksamma och aggressiva individer och helt enkelt tagit bort dessa tidigt. Rasen besitter inte heller någon större misstänksamhet gentemot främlingar och är därför relativt dåliga vakthundar, till skillnad mot andra bruksraser som till exempel avlats för sin vaksamhet